The G. Blog

The Voice Sverige

2012-01-07T09:17:00.000-08:00

TV4:as storsatsning i vår heter The Voice Sverige. Fyra av sveriges mest rutinerade och välrenommerade artister sitter med ryggen emot en scen och genom att bara höra på en röst plockar de ut 48 sångare/sångerskor som ska coachas fram till en eventuell karriär som artist. De får inte se hur artisten ser ut, de får inte se om de har någon utstrålning, de kan inte gå på ålder eller manér, det är bara sångrösten som gäller. Innan de ens får gå på scen inför de fyra, har det varit en stenhård gallring och bara de bästa bland de bästa får en chans.

Programmet speglar i mycket samhället som det ser ut i dag för de som är arbetslösa. Konkurrensen är stenhård och kommer man så långt som till en intervju så är man en av de bästa bland de bästa. Att få ett jobb idag är lite som att spela på lotteri. Allt som sitter man med numren precis bredvid vinstlotten.

Redan vid inskickandet av CV:n gallras de flesta bort. Man har fel kön, fel utbildning, fel nationalitet, fel ålder, fel spetskompetens. Överviktiga, rökare, fertila och flerbarnsmammor med för många vabbdagar sållas snabbt ner i tuggen.

Kanske ska vi börja anamma The Voice Sverige-konceptet. CV skickas in med enbart betyg och erfarenheter. Inget namn som avslöjar kön och identitet. Inget personligt, bara kalla fakta på vad man kan och på vad man har gjort.

Vem vet, kanske fler skulle komma till en anställningsintervju då, och där få en chans att visa vem man är bakom ålder, kön och etnicitet.

Fördomar styr idag så mycket på arbetsmarknaden. Konkurrensen är vansinnigt hård. Är man inte den bästa bland de bästa så lär ingen trycka på knappen och vända på stolen.

Och vad ska alla dom som ingen vill ha göra? De som söker hundratals jobb i hela sverige?

Det skulle jag vilja att Reinfeldt och gänget kunde svara på. Vad farao ska alla de göra som för var dag tappar mer och mer hopp om att få ett jobb, göra?

Det är inte ett år som gått, det är år som pågår

2011-12-30T11:55:00.000-08:00

I morgon är det dags för årets mest hypade kväll. Det ska glittras, det ska skålas, det ska skrålas. Hundar och barn ska skrämmas med dunder o raketer. Vi lovar stort och smått och vi somnar på småtimmarna och firar in årets första dag med bakfylla och skräpmat.

Vi tar det lugnt. Vi bjuder nittiotalisterna på mat och sen när de drar mot nattliga äventyr tänker jag smyga upp i soffan med MrL och mysa in 2012. Champagnen finns kvar sen julafton. Vi brukar dricka champagne på julafton eftersom det är vår förlovningsdag. Men 20 bullriga släktingar och berg av mat sög fullständigt musten ur mig och skickade mig till en tredagars migränsession, så skumpan fick stå kvar i sin ishink.

Julafton är ju verkligen en historia för sig. Vi blir som Sigge Fûrst i det gamla radioprogrammet Frukostklubben och sjunger glatt med i signaturmelodin Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans. Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir Eller inte! Som bästisen sa igår, "Jag stod i köket hela dagen. Jag såg inte Kalle Anka, jag missade när tomten kom. De kom in med min julklapp i köket och då slog det mig; För vems skull gör jag det här?

För vems skull gör vi allt det här? Frossandet, presenthysterin och stressandet. För att fira Jesu födelse? För att det är så mysigt att samla alla nära och kära? För att vi tror att det måste vara så här?

Nä till nästa år, dra ett djupt andetag i oktober och fundera en stund över hur du själv vill ha det och ta inte så mycket jäkla hänsyn till allt och alla.

Boken är publicerad

2011-12-07T12:37:00.000-08:00

Nu finns den att köpa i bokform, min ungdomsbok "Det som inte dödar".

Ni vet den som jag gick till final med i Bok-SM och som sen ingen ville ge ut.

Nu har jag tagit saken i egna händer och ger ut den genom sk Print on Demand.

Jag har valt att ge ut den genom Vulkan förlag.

https://www.vulkan.se/

Den kostar 256 kr. sök på "Det som inte dödar" så kommer den fram.

Vill man ha den signerad så är det bara att höra av sig så kommer jag. (Om ni bor inom rimliga gränser :)

Det är Cecilia Bylund som har gjort omslaget. Omslaget som kommer att sitta på boken är ytterligare redigerat. Det här är första upplagan som låg på Kapitel1 Grymt bra jobbat av Cecilia. Nu får vi se hur det går. vore ju kul om någon ville köpa i alla fall. men huvudsaken är att jag får se den som en "riktig bok" med pärmar och ISBN-nummer :)

För er som glömt kommer här en liten presentation av boken:

Danne och Elin träffas första gången när Danne är inblandad i ett slagsmål på skolan. Elin går emellan och blir skadad när Danne oavsiktligt råkar sparka henne. Han flyr när han inser vad han har gjort. Elin kan inte glömma killen med de sorgsna ögonen. De träffas igen och de blir ett par. Trots att alla varnar henne för Danne så dras hon till honom. Danne faller pladask för Elin och hennes bullriga familj, men han vet inte om han törs dra in henne i sin egen kaotiska värld. en farlig värld där allt inte är som det ska vara.

"Det som inte dödar" är en ungdomsbok som gick till final och slutade på en fjärde plats i tävlingen Bok-SM 2009. Bok-sm arrangerades av Kapitel1.se och Piratförlaget och så här skrev juryn i sin motivering till finalplatsen "”En bok som talar direkt till sina läsare. Vardagens händelser blir till stor dramatik i huvudpersonernas liv. Det är sorgligt, kärleksfullt, otäckt och äkta, berättat med ett ständigt driv framåt och stor trovärdighet i dialogen."

Stand Up på Mötesplatsen

2011-12-01T02:34:00.000-08:00

Det blev en fin kväll på GASTA igår, trots det fruktansvärt sorgliga beskedet vi fick i måndags. En av våra komikerkollegor avled förra veckan. En ung kille som var en stor talang. Så sorgligt.

Han skulle ha vartit hos oss igår och vi saknade honom. Hoppas du har det bra där du är nu Noah, vi saknar dig.

I dag tycker jag att ni ska komma till Mötesplatsen i Sjömanskyrkan klockan 19.00 Då kör jag Stand Up och pratar även lite om hur man "blir" komiker. Be there!

Så mycket bättre ...

2011-11-10T11:59:00.000-08:00

Lalehs tolkning av Eva Dahlgrens låt "Ängeln i rummet" är så grym så jag gråter av lycka varje gång jag hör den. Låt den ljuda över jorden, skicka sitt kärleksbudskap till alla idioter som sitter och ruvar på krig och elände. Öppna öronen på giriga bankdirektörer, diktatorer, skitstövlar och allsköns patrask. De måste bli snällare och mindre egoistiska då.

Den är helt oemotståndlig. Och det säger jag som dyrkade Eva Dahlgrens version.

Eva Dahlgren har varit en av mina husgudar sedan jag hörde henne första gången i melodifestivalen. Hennes varma sång och underbara texter har burit mig många gånger, när livet känts tungt.

Hennes signerade bok står på min husgudshylla. Där står också Jonas Gardell, Hans Carstensen och Lisa Nilsson. Nu kommer även Laleh att få en plats.

Husgud hos Gerda blir man om man har lyckats beröra på djupet. Herr Carstensen står där för han såg min komiska talang och fick mig att våga kliva upp på scen.

Jag tackar er alla, ni underbart begåvade människor, tack för att ni delar med er till oss andra.

Lite äldre, lite bättre

2011-10-25T13:36:00.000-07:00

"Födelsedagsblommor" från Wij trädgårdar i Ockelbo

Så då var ännu en födelsedag till enda. Femtioett år gammal. Jösses hur gick det till.

Tur man har moster M. som är 88 år och fortfarande kör bil. Moster M. kallar en för ungdom och klagar på att alla går omkring och glor ner i sina telefoner nu för tiden.

Mr L fick raskt gömma pekleksaken och äta tårta istället för att wordfeuda sig igenom kvällen.

Bästisen kom också, med lukta gott smörja in jox, istället för blommor. Bra initiativ där.

Miss Divine hade köpt Melissa Horns senaste CD och det gjorde mamma mycket glad. Gillar verkligen Melissa Horn.

När min mamma fyllde 51, så var hon redan mormor till två och änka. Från den ena sekunden till den andra, så gick hon från gift till ensamstående med tonårsdotter. Ensam ansvarig för ett stort hus, bil och husvagn. Hon hade inte ens ett körkort. Men det gick, för det måste gå.

Det är bra att tänka på sånt ibland, när man suckar över att vardagsrummet måste rustas och soffor ska väljas.

Nu ska jag sova skönhetssömnen. Det kan behövas, så här på ålderns höst. Go´natt, go vänner.

Men jag har inte tid ...

2011-10-23T11:23:00.000-07:00

Men va farao är helgen slut? Jag är ju inte klar än, med allt det där andra.

Det som är mitt liv.

Skrivandet, rivandet av tapet, promenerandet, vindrickandet, redigerandet och allt det där andra jag gör när jag äger min tid.

Känner mig ovanligt kaxig idag, jag kanske skiter i att det blir måndag.

Kanske stannar i sängen, skriver klart ett kapitel eller två.

Sätter mig på torget och protesterar mot kapitalismen och den patriarkaliska världsordningen. Skaffar mig lite rubriker, blottar bröna i Boulognerskogen och slår ett slag för bröstcancer-insamlingen.

Göra något vettigt, make a statement. Bilda Gerda Motherfuckers egen våga vägra-förening.

En ny hippie-era. Love, peace and understanding. Jag hade verkligen velat varit med under hippietiden.

Fast det är klart, då skulle jag ju fylla 61 på tisdag i stället för 51. Och antagligen haft mer ångest än vad jag har nu.

Det roliga tar aldrig slut när Gasta finns i stan

2011-10-17T10:32:00.000-07:00

Peter Kjellberg på Stora Vall. Fotograf Cecilia Bylund

GASTA

Onsdagen den 19 oktober, Å-krogen 19.30

insläpp från 18.00

Jag måste säga att jag älskar Å-krogen där Gasta håller till. Å-krogen är liksom Gävles stå upp.klubb numero ono. Det är trångt, gemytligt och vi komiker älskar att ha publiken nästan uppe på scen. Det är när man har så nära till sin publik som magin händer, man ser varje skiftning i folks ögon, man ser skratt-tårarna. Underbart. Å-krogen är som den där vansinnigt mysiga kvarterskrogen, man ser på film. Man skulle inte ens bli förvånad om gänget i "Vänner" klev in och slog sig ner för ett glas vin och ett gott skratt.

Så passa på nu på onsdag, dra ihop dina vänner och åk ner till GASTA på

Å-krogen. På tv är det i alla fall bara skit och hockey ... hm, say no more om Brynäs just nu.

På onsdag får ni träffa mannen på bilden, Peter Kjellberg. Han är vansinnigt rolig och bitter. Man skulle kunna kalla honom bitterljuv. Norrlänning är han också, bara det.

Vi får även besök av Marcus Palm. Marcus är skådis, komiker och en jäkligt duktig pokerspelare. Trevlig är han också och sjuttiotalist. En rolig sjuttiotalist, men det förstod ni kanske redan. annars skulle han inte få komma till Gasta. Han har varit med i tv flera gånger. Ni som minns program som "Mäklarna", "Hjälp" och "Stockholm live" har sett honom förr. Ni minns det bara inte. Ikväll är han headliner på GASTA. Missa inte!

Och som om inte det vore nog, så kommer även Leon Berg och Hans Carstensen.

Den unge herr Stephan Ahlgren är kvällens värd. Finfina vinster lottas ut i pausen.

Så nu är det bara att gå förbi bankomaten, ta ut 100 svenska riksdaler och använda dem medan de är något värda, styr sedan kosan till Å-krogen och GASTA och åtnjut lite högkvalitativ humor. Välkomna ska ni vara.

Vill ni förboka bord gå hit:www.gastacomedy.se

Barnen, de älskade barnen

2011-10-15T10:25:00.000-07:00

Vilken lyckovecka för en mor. Den yngsta lilla DNA-reproduktionen som vi skapat, Mr L och jag, har tagit körkort. Helt galant och utan stök, klarade hon sin andra uppkörning. Mr L fick sitta i baksätet och med munnen hoptejpad med silvertejp, fick han tyst följa dotterns framfart. Aldrig någonsin har hon backat så tjusigt runt ett gathörn och inga gula ljus snuvade henne denna gång på det hett eftertraktade kortet. Det sista hon fick göra var att gasa upp till 70 kilometer/timmen och sen tvärnita. Trafikinspektören hade nog missbedömt hur tuff Miss Divine kan var och var nog glad över att bilbältet höll, när hon stämplade bromsen och nitade som i värsta Bond-filmen, mitt på Hillevägen. När de väl stod still och herrarna i bilen hade rättat till peruken, vände han sig mot Miss D och sa; Det där var väl roligt?

I onsdags kom hon och pojkvännen och hämtade mig på GASTA. Det var en lite märklig känsla att sitta där i baksätet med handväskan i knät och dottern vid ratten.

Bästisen grattade på facebook med orden; "Härligt när de får körkort. Då är de leveransklara". Skall sägas att hon har fyra pojkar. Alla har körkort och utflyttade, så bästisens år som medlem i transportarbetarförbundet är förbi.

Veckans andra glada nyhet, vara att Cissi kom hem på snabbvisit från Umeå. En kurskompis skulle till Tierp på RÅTTUTSTÄLLNING! och Cissi passade på att haka på. Så det blev Cissi, kompis och 14 råttor som färdades de ca 80+ milen fram och tillbaka till Umeå. Det var härligt att se henne och höra alla hennes historier om nollning och fester. Jag hoppas bara de studerar lite också :)

Passar på att ge en hyllning till Mr L också, som gör så vackra barn och som utan att få magsår, har övningskört i sammanlagt ca fyra år, fram till uppkörningen med båda två.

Men ibland är det bara roligt

2011-10-13T11:45:00.000-07:00

Den här underbart galna bilden är tagen på den fantastiska stå upp-klubben "Skratta med käften" i Sundsvall. Klubben ligger vid centralstation i Sundsvall i en restaurang som heter Railway Saloon. Gå gärna in på facebook och tryck på gillaknappen till den klubben. Det var 162 personer i publiken och en enorm stämning. Herrarna Peter Kjellberg, Lacke Svensson och Jimmy Södermark gör ett fantastiskt jobb med det stället. Är ni i Sundsvall någon av kvällarna som dom kör, gå dit! och hör sen!

Annars då?

2011-10-13T11:27:00.000-07:00

Tja, igår var det GASTA och jag var MC. Hade sett fram emot det och efter de senaste veckornas kanongig så tänkte jag att det här blir chill. Likt en liten knarkare har man ett sug efter publikens bekräftelse. Man måste få en dos med jämna mellanrum, så är det att vara en liten bekräftelsejunkie. Det kom inte så mycket folk, vilket var synd. Det var bra komiker som som ni missade, ni som inte var där. Christopher Linnell var headliner och han gav verkligen järnet och fick en kvinna att gråta (glädjetårar får vi hoppas) när han vevade runt som värst på scen. Han är väldigt fysisk, den gode Christopher, så han är en fröjd att uppleva.

Min insats under kvällen hade dock en del att önska. Jag tappade fokus direkt. Ljudet krånglade, jag glömde material (vilket jag nästan aldrig gör) och allt för att jag började reta upp mig på en person i publiken. Det får man aldrig, aldrig göra. Det ska åtminstone inte synas att man gör det. Men igår var det en gammal förträngd öm tå som det klevs på. Nämligen min totala intolerans mot stöddiga brudar. Jag vet inte varför, men just "här sitter jag med armarna i kors och jag tänker tammefan inte skratta åt dig, kärring"-attityden, retar mig till vansinne. Till på köpet ringde hennes mobil mitt i mitt upplägg och hon svarade i den och började prata, HÖGT. Hon satt precis framme vid scen. Jag försökte göra något av det, men det funkade inte. Efter det gick jag ner i energi och tappade lusten.

Nu kan jag höra magister Thomas Oredssons ord klinga i mina öron. Det är aldrig publikens fel. du måste få med dig publiken på tåget för att det ska bli åka av. Igår gjorde jag en SJ. Tåget stod still på spåret och inte förrän efter en timme körde det iväg igen, lååångsamt och försiktigt. Tja så kan det gå när man kastar sig ut. Men det är bara att ta nya tag och lärdom av detta.

Skogsmulle

2011-10-09T06:03:00.000-07:00

Alla som känner mig vet att jag är en riktig asfaltsblomma. Trivs utmärkt i myllret mitt på ett torg, älskar stadens puls. Jag är ingen person som åker till skogen för att plocka svamp eller bär. Jag tröttnar på fem sekunder och klagar mig igenom utflykten och gör alla galna. Men visst kan jag gilla att vara i skogen under ordnade förhållanden. I dag t ex tvingade vi med oss nittiotalisterna ut på en promenad i Hemlingby friluftsområde. Sånt gillar jag, att promenera efter en joggingslinga i skogen, stanna och grilla korv och fika. Ge mig fika så följer jag med var som helst.
Sen vill jag hem igen. Till bekvämligheter och full täckning på mobilen.
Det var hur som haver trevligt, att traska runt i höstkylan och prata lite skit med dottern och hennes pojkvän.
Nu luktar man gott av löv och eld och känner sig lite friskt rosig om kinderna.

Smått och gott av veckan som varit

2011-10-08T08:58:00.000-07:00

I onsdags var det sex år sedan min mamma dog. Detta råkade bli samtidigt som det var GASTA-kväll. Från Stockholm kom Ahmed Berhan, Branne Pavlovic och Simon Garshasebi. De var som vanligt helt underbara och roliga. Jag gillar verkligen Brannes "chocka dom till skratt"-teknik. Mina lärarkollegor var och tittade och jag tror att de tyckte det var roligt, trots de inte helt rumsrena formuleringarna från stockholmsgossarna. Jag tyckte i alla fall att det var väldigt roligt, men så är jag ju lite härdad också, efter fyra år i branchen.

Tillbaka till mamma, shit, sex år sedan hon dog. Det är helt overkligt. I sex år har jag varit föräldralös. Min mamma var en mycket speciell kvinna. Liten som en småväxt hob, och med vilja som jätten Goliat. Mot slutet var hon nästan helt blind. Trots detta stod hon och hackade grönsaker till en soppa bara några dagar innan sin död. Envis som en alkis utan täckning på krogen, drog hon fingret efter morötterna och följde efter med kniven. Hon var grym på att hitta lösningar för att klara sin vardag, trots blindhet och multiproblem med alla kroppsfunktioner. När vi försökte få henne att skaffa hemtjänst, fnös hon och sa: "och vad fan ska jag göra då, sitta är som en jävla primadonna eller?" Allt knasade ur mot slutet, allt utom hjärnan och hjärtat. Hon var en sann kämpe och hon är min hjälte för evigt, min älskade mamma.

I år var jag i Falun och gigade på Norrare comedy club på Arenan. Inte så mycket folk och en mycket ung publk (arenan är en ungdomsgård). Vi var sex tappra komiker plus Stephan Ahlgren (som driver stället) som försökte fånga de ungas intresse. Leon Berg, David Westlinder (som tack och lov har börjat köra igen efter några månaders uppehåll), Anna Söderlind och Stefan Söderblom körde före paus och fick en hel del skratt. Efter paus var det jag och Agneta Wallin. Jag visste att det var en ungdomsgård och därför körde jag min gerdamotherfucker rap rutin" och det blev succé. Agneta, som däremot inte visste att det var en ungdomsgård, fick möblera om i hela sitt material. Men väl på scen visade hon vilket proffs hon är och fick kidsen att skratta med i det mesta hon hade att bjuda på. Jag tycker att Agneta Wallin är bland det bästa vi har på stå upp-scenen i det här landet. Grymt påläst och alltid riktigt vass mot etablissemanget och fördoms-samhället. GRYM! var ordet och en stor förebild för mig.

Vilken vecka

2011-10-01T02:22:00.000-07:00

I onsdags uppträdde jag på GASTA med helt nytt material. Skakig och som vanligt med usel tro på mig själv klev jag upp på scen och rev av den nya rutinen. Och folk skrattade så de grät, och vips så var självförtroendet på topp igen. Det är en nåd när det händer. En mycket förkyld och hängig Niklas Folkegård avslutade kvällen på Å-krogen. Han briljerade, trots frossbrytningar och svettattacker av gigantiska mått. The show must go on, ni vet.

Med denna nyvunna självkänsla från GASTA-kvällen, drog jag och Mathias Heldevik till Sundsvall och "Skratta med käften comedy club" . Det blev en helt underbar kväll med massor av publik som hängde med på allt som sades från scen. Jag fick t o m en kille i publiken att knäppa upp skjortan för min skull.

Efteråt fick jag beröm av Thomas Oredsson. då kände jag att det var värt alla de 45 milen och sömnbristen.

Klubben i Sundsvall är helt nystartad och drivs av Peter Kjellberg, Lacke Svensson och Jimmy Södermark. Har ni vägarna förbi Sundsvall och Railway Saloon så måste ni absolut gå på deras klubb. Gå in på facebook och "gilla" http://sv-se.facebook.com/event.php?eid=173778466034181

Förresten, är det någon där ute som vet varför jag inte kan ladda upp bilder på min blogg. Den står bara och tuggar och tuggar och vill inte lägga in bilden.

GASTA och Gävles stolthet, the one and only, Mr Niklas Folkegård

2011-09-27T13:00:00.000-07:00

Ni vill inte missa denna kväll på GASTA!

Onsdagen den 28 september

på Å-krogen

Klockan 19.30

Niklas Folkegård, så mångsidig och så rolig så det är nästan onaturligt

Johan Ranner, böjlig och rolig i alla riktningar

Thomas Ahlbeck, Kistas roligaste herre

Gerda Bylund, nu även poledancer

MC: Hans Carstensen, Gävles svar på Måns Zelmerlöv

Boka bord här www.gastacomedy.se

Eller kom bara in och ta en öl. Insläpp från klockan 18.00

100 :- inträde

Ekonomiskt läge

2011-09-22T11:40:00.000-07:00

Det gungar rejält i världsekonomin och föreläsningskillen på den fackliga lunchen sa åt oss att våga ändra våra liv om jobbet stod oss upp i halsen.

Skulle inte tro det. Vem fasen av oss vanliga kommunalslavar som lever på en lön som precis täcker hyra och mat, kan säga upp oss och hoppas på det bästa? Säga upp sig med flera veckors karensdagar utan lön som följd.

Och allra helst nu när folk går arbetslösa i år, utan att ens få en chans att komma ut på arbetsmarknaden. I tider när arbetsförmedlingen kräver att du ska flytta dit där jobben finns.

I tider när det känns som om vad som helst kan hända med den globala ekonomin.

Just idag, den 22 september 2011, står han där och säger att man måste våga.

Nähä, för de allra flesta handlar det om att stå ut.

Agneta Wallin på GASTA

2011-09-21T04:46:00.000-07:00

GASTA

BJUDER PÅ HÖGKVALITATIV HUMOR

Onsdagen den 21 september

klockan 19.30

på

Å-Krogen, kanske världens mysigaste lilla hak.

Ni kommer att få se och höra

Agneta Wallin, vass vassare vassast

Adeel Faqih, galenskap och skönhet i en härlig mix

Anders Sparring, skriver, framför och lever humor

Anna Siekas, låt er inte luras av det lilla formatet

Peter Drake, funderar över det mesta

MC: Den eminente Stephan Ahlgren

Endast 100:- svenska riksdaler

Insläpp från 18,00

Man måste prova allt en gång

2011-09-18T04:52:00.000-07:00

Jag är en person som alltid försöker jobba med mina fördomar. Nu senast tog jag tag i mina fördomar kring poledance. Det började med att jag hade ett gig på Högskolan i Gävle. De hade en slags informationsdag, där föreningar kunde visa upp sin verksamhet.

Precis bredvid scen stod en tjej från DINALIcenter (www.dinalicenter.com) och försökte värva folk till att prova på Poledance.

Efter giget ville hon prata med mig och helt plötsligt har jag signat upp för en timmes prova på poledance för kvinnor över 40.

"Ta gärna med en kompis" sa flickebarnet och jag ringde genast bästisen.

Hon är den ende som jag kan tänka mig skulle kunna ställa upp på något dylikt. Och mycket riktigt, hon strök allt i kalendern och i fredags bar det av.

Nu visade det sig att 40+ klassen blev inställd och de placerade oss i den vanliga prova på klassen istället. Den där man måste vara 18+.

Vi kan lugnt konstatera att vi höjde medelåldern några snäpp.

Vi var åtta modiga som klev in i salen med de sex stängerna (försöker undvika ordet strippstång eftersom inget av detta gick ut på att klä av sig, thank god).

Vi fick snurra, hänga och klänga på denna stång. Det hela skulle göras till musik, man skulle se graciös och lite förförisk ut.

Nu väger ju jag typ 87 papp för tillfället, har en kroppstyp likt muminmamman, ni vet tjockast på mitten och man kan lätt säga att jag hade vissa problem med att hänga lite ekivokt från stången. Jag liksom gled, sakta ner mot golvet. Det visade sig att jag också helt saknar armmuskler och ryggmuskler och ...

Bästisen klarade sig bättre. hon har ju ett förflutet som gymnast. Vilket jag tycker är lite fusk.

Som avslutning visade instruktören oss lite schyssta trick som man kan göra på stången.

Det visade sig vara akrobatik på hög nivå och jag gick ut därifrån med en nyfunnen respekt för världens alla poledancers. Verkligen inga veklingar det inte.

Så får ni chansen, prova på ett pass av poledance. Det var hysteriskt roligt.

Jobbmässan i Globen

2011-09-11T13:44:00.000-07:00

I går for vi på jobbmässa i Globen, Mr L och jag. Vi tog bussen ner till Stockholm, Mr L hade med sig en binge CV:n att dela ut och vi hade båda klätt oss representativt och lagom moget. Här skulle det säljas in kompetent arbetskraft minsann. Vi hängde på låset för att vara först bland de första. Mr L fick en liten knapp att fästa på skjortan som visade att han är ekonom och med fanan högt började vi sno runt bland utställarna, likt kryssningrobotar på jakt efter ett lämpligt mål.
Mr L skakade hand och visade upp sin allra trevligaste sida och överallt logs det och skakades tillbaka. Och överallt fick han samma svar; "Nej vi vill inte ha ditt CV, du får gå in på vår webbsida och se vilka jobb som ligger ute. Signa dig gärna hos rekryteringsbolagen, vi anlitar dem jämt. Där har du störst chans att få in en fot i företaget."
Nu är han ju redan signad hos ALLA rekryteringbolag. Hans CV ligger i halva Sveriges servrar, men vad hjälper det.
Mässan kostade oss 580 :- i resa, plus mat och dryck. Den gav tillbaka; 8 pennor, ett sadelskydd, två kortlekar, en vattenflaska, fyra nyckelringar, en pusselkub och två koppar gratis kaffe.
Jobb då? Ja där är allt som vanligt, vi lever på hoppet och tar en dag i sänder.

Jag har skaffat TWITTER om någon är sugen att följa mig där. www.twitter.com Mitt twitternamn är GBylund. Have fun follow
Jag twittrade en del från mässan #jobbmässa och ni kan följa Cissiboys äventyr i Umeå på #dotterpåvift

GASTAPREMIÄR

2011-09-05T11:04:00.000-07:00

GASTAPREMIÄR

Onsdagen den 7 september, Å-krogen Gävle.

Showstart 19.30, insläpp från klockan 18.00

Äntligen, som vi har längtat, GASTA drar igång humorhösten med ett starkt startfält med komiker.

Martin Krantz, en snäll och go kille som fick en av mina bästa vänner att skratta så mycket att vi blev oroliga att hon skulle kvävas på kuppen. Han hoppar inte på folk, han är hyfsat rumsren och framför allt , väldigt, väldigt rolig.

Vidare bjuds det på två nittiotalister, Emma Wessleus och Wille Sahlstedt. Unga, hungriga och framförallt roliga.

Från GASTA kommer Gerda Bylund och Hans Carstensen. Livserfarna och cyniska med hjärtat på rätta stället.

Kvällen hålls ihop av den eminente Stephan Ahlgren.

Skrattgaranti utlovas :)

Läs mer på www.gastacomedy.se

Pressbilder

2011-08-21T03:07:00.000-07:00

Fotograf: Cecilia Bylund

Dessa bilder kan användas till press och affischer. Var snäll och uppge fotografens namn om ni använder en bild.

Saker man hittar ...

2011-08-20T13:43:00.000-07:00

Saker man hittar i sitt hus efter att dottern har haft utflyttningsfest, ...igen.

En ung flicka med dreadlocks, lite grön i ansiktet, men vid liv.

En ung flicka med solbränna från Cypern, lungsiktig, men vid liv.

En ung man, skäggig och sliten, men vid liv.

Dotter 1, klistrad vid ung man.

Dotter 2, som bedyrar att allt gått lugnt till.

Några hålögda grannar, som kanske inte håller med dotter 2, men som dock har överlevt natten.

En katt som sover och sover och sover ..., men lever.

Ett plastfår med mystiska hål i vardera änden av plastkroppen. Fåret heter tydligen Hilda. Hon läcker som ett såll och kommer antagligen inte att överleva natten. Sorgligt men sant för hon var ett trevligt litet får.

Jag, James Bond och en BMW

2011-08-16T12:44:00.000-07:00

I dag skulle jag fotograferas till en veckotidning som har intervjuat mig. Ny klänning inhandlades och strumpbyxor med slimmande effekt. Sommarens vila i hängmatta har satt sina spår kring midjan.

Fotografen dök upp exakt på överenskommen tid och han tyckte att vi skulle fara ut mot Alderholmen för fotograferingen. Till min stora glädje hämtade han mig i en underbar liten BMW cabriolet. Med taket i bagageluckan for vi iväg i denna lilla silverfärgade, underbara tingest. Kände att jag kunde vänja mig vid en sådan

Tydligen är det en liknande bil som den som användes i Bondfilmen Goldeneye. Det är den när Isabella Scorupco får gänga James Bond på slutet.

Nu är jag ju inte Isabella och fotografen var kanske inte James Bond, men bilen var verkligen grym och jag tror att bilderna blev riktigt bra.

Roligt var det i alla fall.

Som ni säkert har märkt så har min blogg ändrat utseende. Det är den fenomenala dottern som har hjälp till att snygga till den. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag.

Fotografering i Bönan

2011-08-13T07:17:00.000-07:00

Dottern tyckte det var dags att fixa lite nya pressfoton på lilla mamsen. I full scensminkning och bad ass-linnet rasslade vid ut till Bönafyr och där bland barnfamiljer och turister började vi plåta. Rekvisitan var allehanda golfklubbor och gamla glasögon och det sneglades lite försiktigt mot de udda figurerna där ute vid havet. Det var väldigt roligt och bilderna blev riktigt bra. Nu ska de redigeras innan ni får se dem.

Lillasyster var också med. Hon kan inte bli dålig på bild. Jösses, vilka fina bilder. Orättvist var ordet.

Torsåker

2011-08-11T10:51:00.000-07:00

Igår var GASTA på Gästis i Torsåker. Jag var MC och gjorde mitt bästa för att roa den lilla skaran torsåkersbor. Måste säga att alla mina skämt som byggde på fördomar om Torsåker, kom på skam. Jag som alltid pratar vitt och brett om jämlikhet, fick skämmas lite när jag bara frågade alla män i lokalen om de jagade älg (ingen av dem gjorde det) och helt förbisåg kvinnorna. naturligtvis var det en av damerna som jagade älg. Fick lite gratis där faktiskt.

Kvällen blev lyckad och de inresta herrarna Peter Kjellberg och Tobias Jakobsson fick publiken att skratta gott.

Nu drar turnén vidare och imorgon är jag med igen, på Stora Vall (ligger bakom högskolan) 19.30 startar vi.

Annars har dagen tillbringats på jobbet. Efter sju veckor av sovmorgnar, golf och rödvin var det dags att rätta in sig i ledet. Som vanligt känns det lite motigt, men samtidigt roligt att träffa alla kollegor.

I höst drar vi ju igång GY11, så det bör bli en spännande resa fram till jul.

GASTA i tidningen

2011-08-10T06:22:00.000-07:00

Hans Carstensen, Gerda Bylund, Stefan Söderblom

Foto: Lars Wigert

Idag skrev både GD och Arbetarbladet om GASTA. Vi kommer ju att gå tillbaka till anrika Å-krogen, där allt skoj började.

Nytt för hösten blir att vi kommer att köra varje onsdag klockan 19.30. Så behöver man skratta lite så är det bara att invänta onsdagen den 7 september, för då är det premiär och sen rullar det på varje onsdag hela hösten.

100 :- svenska riksdaler i inträde, komikerdrinkar i baren och riktiga komiker på scen. Skrattgaranti lämnas :)

Läs mer här: http://arbetarbladet.se/noje/1.3792468-de-vill-sprida-skratt-utanfor-gavle

Eller här: http://gd.se/noje/1.3792301-gasta-sluter-cirkeln-tillbaka-pa-a-krogen

Dags att rätta in sig i ledet

2011-08-09T00:11:00.000-07:00

Jaha, då var vi framme vid de sista dagarna av semestern. I över sju veckor, har jag ägt min tid. Nåja, jag kanske mer har delat den med Mr L och vårt lilla entourage, men dock, det har varit en kravlös tid med sovmorgnar och tid till eftertanke.

Men nu är det dags igen att rätta in sig i ledet och ägna sig åt kommunal tjänst och humor igen.

Jag börjar lite löst idag med att vara med på GASTAs presskonferens på Å-krogen klockan 15.00. Vi ska presentera hösten, som kommer att bli intensiv och spännande. Gävles stå upp-älskande publik kommer att ha massor av komiker att se fram emot.

Som världen ser ut just nu, så är det kanske tur det. Man behöver få gå iväg ibland och skratta bort en stund, när nyheterna fylls av finanskriser, upplopp och svält.

På onsdag, den 10 augusti drar GASTAs lilla "världsturné igång. Kom gärna och se oss på någon av de vackra platserna i länet där vi uppträder. Det kommer att bli riktigt roligt.

Formulärets överkant

Nu drar vi i GASTA på vår sommarturné
STAND-UP COMEDY

Onsdag 10/8, kl 19.30
Gästis, Torsåker
Entré: 100 kr
Bokningar: 0290-406 80
----------------------------------
Torsdag 11/8, kl 19.30
Edskens camping, Hofors
Fri entré
Bokningar: 0290-220 43
----------------------------------
Fredag 12/8, kl 19.30
Stora Vall Gästgiveri, Gävle
Entré: 100 kr
Bokningar: 026-66 12 20
----------------------------------
Lördag 13/8, kl 19.30
Restaurang Strandbaden, Årsunda
Entré: 100 kr
Bokningar: 026-29 08 00
----------------------------------

Komiker på sommarturnén:
Tobias Jacobsson
Peter Kjellberg
Tomas Ahlbeck

samt GASTA-komikerna:
Hans Carstensen (on - to - lö)
Stefan Söderblom (on - fr - lö)
Gerda Bylund (on - fr - lö)
Mathias Heldevik (to - fr - lö)
Anna Siekas (to - fr)
Per Rydkvist (on - to)
Peter Drake (on - to)
Stephan Ahlgren (fr - lö)

Mer GASTA-humor i höst:

7 september rullar vi igång!

Formulärets nederkant

Pride

2011-08-06T13:42:00.000-07:00

Jag var inte beredd på att så många skulle gråta när "Stolta föräldrar" gick förbi med Pridetåget. En man grät och skickade slängkyssar mot oss och jag förstod precis då hur viktigt det är att visa sina barn att Du är helt okej och jag är stolt och glad att just du är mitt barn.

Jag var inte beredd på tårarna som föll på mina egna kinder.

Glädjetårarna när vi gick in på Hornsgatan och möttes av folkets jubel. Att dela glädje med hundratusentals människor är sannerligen beroendeframkallande.

Jag är så på igen nästa år.

Pride

2011-08-01T07:37:00.000-07:00

På lördag ska jag gå med i Pridetåget som stolt förälder. Det ska bli helt fantastiskt kul och jag ser fram emot det väldigt mycket.

Homosexualitet är ingenting som jag någonsin har stört mig på. Så länge jag kan minnas har jag haft den bestämda uppfattningen att vuxna människor själva får bestämma vem de vill vara tillsammans med, oavsett kön.

Det är ju helt befängt att staten, kyrkan eller andra ska bestämma vad som är rätt eller fel i valet av partner. Jag blev faktiskt uppriktigt chockad när jag som vuxen förstod att homosexuella inte hade samma rättigheter som heterosexuella.

Jag tror på tolerans och öppenhet och det tänker jag visa på lördag i Pridetåget och jag kommer alltid att vara en stolt förälder till mina barn, oavsett vilken sexuell läggning de har.

Läs mer om Pride här; http://www.stockholmpride.org/

Kärleksförklaring

2011-07-30T02:34:00.000-07:00

Det är ju märkligt att det krävs ett massmord i Norge för att jag ska börja tänka på hur mycket jag älskar min familj och släkt.

Man tar dom för givet och glömmer hur mycket de betyder för en. Jag hade samma känsla efter 11 september 2001. Jag ville samla alla mina nära och kära runt omkring dem och skydda dem från allt ont.

Igår åkte jag och Mr L till syrrans stuga. Det är bara hon och jag kvar nu av vår ursprungsfamilj. Mamma, pappa, bror, alla begravda så det är hon och jag som är kvar av ätten efter Knutte och Kerstin. Vi hade väldigt trevligt. Åt gott och pratade om ditten och datten.

Det har varit så i några veckor nu, mycket släktträff och det har varit härligt. När man jobbar så mycket som jag så är det svårt att hinna med. Har nu tagit igen det, har suttit med bebisar och ungar i alla storlekar i knät och sniffat i solblekt hår.

Jag älskar er alla med hela mitt hjärta, glöm aldrig det.

Peace

Innesluten i tankar

2011-07-27T12:07:00.000-07:00

Har suttit med Mr L ute vid det underbart vackra Bönan. Havet glittrade mot oss på sitt mest inbjudande sätt. Det ser lite ut som bilderna från ön Utöya i Norge. Små öar runt en vattenfylld idyll.

Där i idyllen gick han omkring, mördaren som som hade dömt så många till döden.

På bilderna som nu kablas ut över offren, ser jag ungdomar, i samma ålder som mina egna ungdomar här hemma. De har ungefär samma kläder och frisyrer som mina barns vänner. De som kommer och sitter på vår altan och pratar och fikar och fyller våra liv med sån glädje.

Det är så ofattbart sorgset att de här unga människorna som ler mot mig på Aftonbladets framsida aldrig mer ska få sitta i någons hammock och fika i sommarkvällen.

Det är många känslor som slår emot mig när jag tänker på detta. Vrede, sorg och en obeskrivlig trötthet över världens alla ismer och över världens alla vapen och mördare och på alla som vill sätta sig till doms över hur vi ska leva våra liv. Så oändligt trött.

Så oändligt trött på konflikter, folkmord, våldtäkter och all skit.

På en sten invid mina förfäders boplats, sitter jag och funderar över hur det ska bli med allting.

Och just nu känner jag inte mycket hopp över mänskligheten.

Är just nu emot ...

2011-07-19T01:59:00.000-07:00

Allvarliga sjukdomar som drabbar vänner och ställer till det i deras liv. Om jag fick bestämma skulle sånt skit förbjudas, så det så!

Livet bjuder på alltför många överraskningar och ibland kanske det känns som man blickar ner mot en avgrund, men då gäller det att hålla sig på vägen och köra riktigt sakta ner mot fast mark igen.

Kärlek till alla er som kämpar.

Mot fyren

2011-07-18T08:23:00.001-07:00

I Virginia Wolfs bok "Mot fyren" får vi träffa familjen Ramsay som har åtta barn. Sonen James högsta önskan är att få åka på en utflykt till fyren. Det tar familjen tio år innan de kommer iväg på sin utflykt. Då har krig och dödsfall drabbat familjen och inget är sig längre likt.

Det är ju lite så vi fungerar, vi människor. vi har en tendens att skjuta upp saker till en annan dag. Tänker att det hinner vi sen. Mr L var som barn på semester i Italien. Familjen bilade med husvagn och tre barn från Lycksele till Italien. De bodde på en fin camping (NSU campingLido de Jesolo) och från en brygga vid infarten till campingen kunde man ta båt rakt in till Venedig. Där stod familjen som hade rest alla de många, långa milen från norra Sverige och tittade på kulturskatten som låg där på andra sidan vattnet. Men de åkte aldrig över till Venedig. De tog inte sina tre barn de sista metrarna som fattades in till Venedig. De hade suttit tre dygn i en bil men de kunde inte kliva i en båt och ta en kort tur på vattnet för att komma till ett av de absolut populäraste resmålen i Europa.

Några år senare, när Mr L hade vuxit på sig och var ute och tågluffade runt Europa, så åkte han tillbaka till den italienska campingen för att visa sin kompis vart han hade varit på semester som barn. Där upptäckte de hur nära det faktiskt var till Venedig. När han frågade sina föräldrar om varför de inte hade åkt in till Venedig när de nu var så nära så svarade de "Vi skulle inte till Venedig, vi skulle till campingen".

De kom aldrig till Venedig, Mr L:s föräldrar. Men de kom till en italiensk camping. där bodde de en vecka och levde på Bullens pilsnerkorv och burkskinka. Mat som de hade tagit med från Sverige eftersom de inte vågade äta den italienska maten eftersom de trodde att de skulle bli sjuka av den.

En vecka i Italien, vägg i vägg med Venedig och med ett av världens mest berömda kök alldeles runt hörnet.

Men de skulle inte se Venedig, de skulle inte prova den italienska maten, de skulle bo på den fina campingen där det var marmor på toaletten.

Livet är för kort och oberäkneligt för att stå över äventyren. Rätt som det är, är det försent att åka på en utflykt mot fyren. Så åk nu ...

Hästpojken

2011-07-07T14:02:00.000-07:00

Har just sett dokumentären "Hästpojken" på SVT1 och är riktigt tagen av det jag såg faktiskt. Filmen handlar om en amerikansk pojke som är autistisk. Hans föräldrar tar med honom till Mongoliet, där de bland vildhästar och schamaner förändras pojken.

I filmen så säger man att det är bara vi i västvärlden som ser autism som ett problem och ställer dessa människor utanför samhället.

Detta tror jag görs därför att vi har ett samhälle som bara mäter livskvalité i pengar och yta.

Vi kräver av våra 15-åringar att göra rätt val för resten av livet när de ska söka gymnasieskola. Vi har makthavare som vill straffa ungdomar som väljer "fel" linje på gymnasiet. Kreativitet och konstnärlighet graderas ner till flum och sånt man kan hålla på med som en hobby. Inget som skapar jobb eller gagnar näringslivet. Vi ska alla anpassas till att bli små enkelspåriga arbetsmyror som utan protest och alltid med ett leende på läpparna över att vi har ett jobb att gå till, traskar iväg och gör våra löneslavsjobb.

Staten ska bestämma hur lång tid som är lagom att vara hemma om man blir sjuk, staten ska bestämma hur länge det är lämpligt att sörja sina döda och staten ska bestämma över hela ditt liv om du har oturen att bli arbetslös. "Sök jobb här", "Flytta, pendla, öppna eget, utnyttja allt och alla" annars är du en parasit och lat jävel som inte vill jobba.

I ett så inrutat, snävt samhälle finns det inte plats för människorna som är annorlunda, eftersom vi lever i en värld där alltid individen ska anpassa sig till samhället och aldrig någonsin kan samhället anpassa sig efter individen. Nej vi skapar just nu en värld där bara framgång, pengar och yta räknas. En värld som kräver att vi studsa tillbaka upp på banan så fort som möjligt vad som en drabbar oss i livet. Tillbaka till en tid där barn skulle vara vattenkammade och tysta när de vuxna talar.

Se filmen "Hästpojken". Den visas på SVT Play http://svtplay.se/v/2470793/dox/hastpojken

Den visas fram till den 14 juli. Missa inte!

Den som väntar på något gott ...

2011-07-01T08:36:00.000-07:00

Jag lovar, snart kommer mina blogginlägg från Mallis, vi for ju dit för att fira vår silverbröllopsdag och resan blev helt underbar. Har skrivit en hel del om detta och detta kommer er tillhanda vilken dag som helst. Ni får nöja er med detta foto så länge.

För övrigt lallar livet på som vanligt. Av radioinspelningen blev det inget pga av saker vi inte kunde råda över.

I morgon far jag till Enköping och kör lite stand up. Känner mig aningens ringrostig inför detta och bör nog träna lite i kväll.

Försöker skriva, men tankarna far hela tiden iväg mot annat. Vänner som kämpar och funderingar över livets kranka blekhet.

Radio, det é kul det

2011-06-05T09:58:00.000-07:00

Var i Stockholm och gjorde radio tillsammans med komikerna Stephan Ahlgren, Johan Lingdén och Emma Bergsten. Det var väldigt kul och utmattande :) Den 26 juni, när ni alla så smått hämtar er från midsommarens alla åkommor, så kan ni slå på radions P3 och lyssna på oss. Det blir sketcher, kåserier och annat smått och gott. Humorhimlen Lab heter programmet och det sänds mellan 17 -18. Gå gärna in på Facebook och läs mer på eventet:

Välkommen ombord! http://www.facebook.com/event.php?eid=124192704330535

Sommar, sommar, sommar

2011-06-05T09:33:00.000-07:00

Mr L är ute och spättar loss det som en gång var en gräsmatta. Efter år av vanskötsel har maskrosor och mossa tagit över spelet om att vara det gröna inslaget i matteländet. Grannen har dock nogsamt hållit efter mossan och har därför en riktigt skaplig gräsmatta på sin planhalva. De har också sveriges vackraste Rhododenron (se bild). I år när snön smälte bort och allt det vita blev grönt så kände Mr L hur skammen över att vara ägare till den dammiga maskrosodlingen, blev för stor. Efter att väga alternativen, plattsättning, asfaltering eller ny gräsmatta mot varandra så föll lotten på ny gräsmatta. Snabbt förstod Mr L att om vi, paret med färre gröna fingrar än asfaltsläggare, skulle ge oss på ett mindre jordbruk i form av gräsfrön och gödsel, som förhoppningsvis skulle anta grön form inom en snar framtid, så skulle förutsättningarna till vackert gräs vara obefintliga. Vi är båda avkommor till människor vars föräldrar har varit bönder i generationer och vi kan inte ens få möglet på osten att ta sig. Så Mr L har nu köpt färdig gräsmatta på rulle. Grön och fin och färdig att sätta solstolen på. Lysande initiativ Mr L.

Fast till vårt försvar måste jag få visa er vår fantastiska syrén som växer på den karga, eländiga gräsplätten. Vad den lever av är en gåta. Men vacker är den.

Damerna i Högbo Quarn

2011-05-21T02:09:00.000-07:00

Förra fredagen fick jag äran att åka och skoja lite med 20 kvinnor över en lunch i Högbo. Det var Sandbacka Park som hade träff med kvinnor i karriären. De har ett nätverk som brukar bjudas in och träffas lite då och då.

Jag funderade mycket över detta lite annorlunda gig. Vad skojar man om på en helnykter lunch i det vackra Högbo? De hade berättat att det var kvinnor som var mitt i stormens öga, vad det gäller barn, aktiviteter, jobb och gamla föräldrar.

Så jag skrev en liten föreläsning om hur livet tog några kullerbyttor som slutade med att jag hamnade på stå upp-scenen.

Det hela gick lysande och sällskapet skrattade gott.

En kvinna kom fram efteråt och berömde mig för min förmåga att berätta allvarliga saker roligt. "Man skrattar, samtidigt som skrattet fastnar i halsen", sa hon.

(Det har jag lärt mig av mästaren, tänkte jag. Så härmed skänker jag ett stort tack till Jonas Gardell, the master of blanda humor och allvar.)

Hur som haver, det hela var väldigt roligt och givande. Konceptet föreläsning/stå upp är något jag gärna gör fler gånger.

Treårsklubben kickar in

2011-04-25T10:20:00.000-07:00

Har haft fyra välförtjänta lediga dagar. Tack Jesus för att du väntade till den tredje dagen med att uppstå. På grund av det smarta draget så är påskledigheten lång och just detta år underbart varm och ljuvlig. Nåja lite jobb har jag allt lyckats hinna med, det är alltid uppträdanden som ska förberedas, skämt som ska slipas på och lite annat smått och gott som måste fixas i humorbranchen. Men mest har jag latat mig.

Fast man bör i och för sig vara försiktig med vem eller vilka man bjuder hem på middag om man hade tänkt ägna sig åt avslappning i goda vänner lag. I går bjöd vi hem familjen F. De består av en mor och en far, en lagom ilsk tonåring och ett treårigt tvillingpar. Tvillingarna, vi kan kalla dem Knoll och Tott började eftermiddagen med att vara lite klädsamt blygsamma och söta. Visade sig vara falsk marknadsföring från treårsklubben. Efter en ansenlig mängd kakor och glass kickade sockret in och likt två duracellkaniner på speed tog de altanen i besittning. Efter att de hade skrämt in såväl grannar som husdjur överlistade vi dem och lät dem springa upp och ner för en kulle ute på allmänningen. Bootcamp trotsåldern döpte vi spektaklet till. Börjar nu förstå varför mor, far och tålmodig tonåring kan hålla sig så smala och smärta. Det kräver sin man att jaga treåringar i flock. Dock förlät vi dem allt när de väl satt fastspända i bilbarnstolarna, söta som socker och fulla med pussar och kramar till gammelmoster.

Lilla miss Divine har kommit hem från Berlin. Med tatuering och tom plånbok. Nu ligger hon nerbäddad med feber. Det är väl kroppen som har dragit i nödbromsen. Feber är nämligen det enda som får henne att slå av på takten. Undrar vem hon har ärvt det ifrån?

Jag har en tuff vecka framför mig. På tisdag ska jag till Stockholm och Maffia Comedy club.

På onsdag 27/4, tycker jag att ni som har chansen ska passa på att åka till Sandviken och Restaurang Bolaget. Jag ska uppträda, men framför allt kommer Martin Krantz. Martin är en genomtrevlig kille som jag har haft den stora förmånen att träffa flera gånger. Han är fantastiskt rolig och jag har med egna ögon sett när han fick en av mina bästa vänner att skratta så tårarna rann. Det hela börjar 19.00.

Sen på fredag den 29/4 är det dags igen, fast då är vi i Gävle på Folkets Hus. Då ska dock inte jag uppträda, men många andra roliga.

Headliner är Håkan Jäder. Håkan brukar säga att han är mest känd för att inte vara speciellt känd. Henrik Schyffert har Håkan som en av de fem roligaste komikerna i Sverige.

Johan Ranner kommer också, han är både komiker och stuntman. Så håll i hatten, där kan vad som helst hända.

Så kom till Folkets Hus, insläpp från 18.00. Endast 100:- riksdaler. Det blir typ 1 öre/skratt, sketabilligt!

Magnus Betnér till Sandviken

2011-04-09T06:38:00.000-07:00

Fotograf: Mats Bäcker

Fotograf: Cecilia Bylund

GASTA HAR DET STORA NÖJET ATT PRESENTERA THE ONE AND ONLY

MAGNUS BETNÉR

Magnus korades till årets komiker 2010, nu har ni chansen att se honom i Sandviken.

Så ni missar väl inte Magnus Betnér?

Torsdagen den 14 april på

restaurang Bolaget, Folkets hus

Sandviken

Klockan 19.30

Pris: 245:- ((inkl serviceavgift)

Boka här: 026 97 27 97

Eller här: www.sandviken.fh.se

Med på scen finns också följande lokala knasbollar;

Mathias Heldevik och Gerda Bylund

Arrangör: GASTA www.gastacomedy.se

Taken

2011-04-06T13:49:00.000-07:00

Ibland känner jag att Mr L:s omdöme inte är det bästa. Som i söndags när han rekommenderade mig att se en film på TV 4. En film som han själv hade sett en sen natt på tv 1000 och som han nu tyckte att jag, den neurotiska hustrun och modern till hans två barn, skulle se. Han ansåg att den var spännande och att jag antagligen skulle gilla den.

Filmen hette "Taken" och handlade om en snubbe i USA som låter sig övertalas till att låta den 17 åriga dottern ska få åka till Frankrike. Där blir dottern och hennes kompis kidnappade av albaner som sysslar med trafficking. Nu har ju just detta lilla flickebarn sådan tur att hennes far visar sig vara en kombination av James Bond, Rambo och Linda Hamilton-ingenrörminunge-terminatormorsan värsta sorten. han tar bokstavligen lagen i sina egna händer och röjer allvarligt talat, alla manliga albaner i 25 - 55-års åldern ur vägen. Han skjuter, hugger, torterar och ångar ihjäl en halv nation och till slut, hittar han sin lilla sötnos till unge. Sekunden innan hennes med dyra pengar köpta oskuld skall spräckas av en ovanligt fet och läbbig gubbe, så skjuter han vederbörande rakt genom pannbenet.

Utan att minsta lilla franska polis bryr sig. Utan att på något vis visa en vilja att ens försöka rädda de andra trettio flickorna som ligger nerdrogade och med handklovar fastsatta i säng-gavlar. Nej det är bara sockergrynet som skall räddas. Liam Neeson gör ett bra jobb som osannolik massmördare och jag ger filmen tre spyor utav fem möjliga.

Vad har nu detta med Mr L:s omdöme att göra? Jo, denna film som handlar om två flickor som blir kidnappade, nerdrogade och sålda som horor när de är på vift i Europa, just denna film, tycker Mr L att jag, den paranoida modern till hans två barn, skall se, två veckor innan dottern ska resa till Berlin med bästisen.

Tack för den du, du ilvillige man!

Oh what a night

2011-04-01T07:00:00.000-07:00

Berhad, Al, Rune, Mathias, Mike och jag på GASTAS lilla, lilla scen

Onsdagen på GASTA blev magisk. Vi knökade in publiken i ett litet, litet rum på Folkets Hus och fick den rätta pub/klubb-känslan. Folk satt bokstavligen i knäet på varandra. Jag gick upp först med 10 minuter helt nytt material och ÄGDE! Hade väldigt, väldigt roligt själv och tror att det smittade av sig på publiken. Al Pitcher glänste. Jag skrattade så jag grät åt denne fenomenalt rolige man. Resten av komikerligan levererade alla ett tajt och bra material, så kvällen blev väldigt lyckad. Kändes skönt och extra roligt eftersom pressen var där. Ni kan läsa recensionerna här: http://arbetarbladet.se/noje/recensioner/pascen/1.2906961-roligt-och-traffsakert-om-det-svenska- och här: http://www.valbogatan.se/2011/03/recension-al-pitcher-med-flera-gasta-303/

Gerdamotherfucker bjuder till

2011-03-27T01:06:00.000-07:00

Det finns två sorters program på tv ljust nu. Antingen lagas det mat eller också tränas det.

Det är Boothcamp Biggest Looser, Boothcamp med Anna Anka eller Boothcamp Libyen. Där tränar man kampsport mot levande mål. Men framför allt lagas det mat. I var enda jäkla kanal ska det stå någon halvgammal B-kändis som lite skönt avslappnad stryker dyr balsamvinäger i skägget och ser lite lagom nonchalant och avslappnad ut, samtidigt som man lite spontant häller i en halv flaska svindyr konjak i såsen.

Min personliga favorit är Pluras Kök. Där tar den gamle rockräven emot sina gäster med bar mage och en skön avslappnad stil. Det är aldrig långt till vinglaset och det brukar bli ordentligt surrigt vart kvällen lider.

Det här, tänkte jag, det här skulle jag också kunna göra. Det här skulle kunna öppna portarna till bokförlagen och stå upp-klubbarna. I den här branschen gör man ju liksom vad som helst för att bli känd.

Så jag skickade in en ide till ett program. ”Gerdamotherfucker bjuder till”, skulle det heta.

Jag tar emot i hallen endast iförd mina gamla mysbrallor och en gammal kryssbehå utan byglar. Allt för att få till det där schyssta Plurahänget. Barfota och med en cig i mungipan bjuder jag in mina gäster till min altan. De får slå sig ner i hammocken med lite go finkel i plasmuggar, samtidigt som jag ställer mig vid grillen och börjar rulla köttbullar mot bristningarna på magen. Jag ska bara bjuda in lokala musiker, som tex Di Leva och killarna som spelar tamburin på torget. Så får de sitta och jamma och ha avslappnade samtal i motljuset samtidigt som jag marinerar fläskkotletter i groparna på låret och lite charmigt drar olivoljeflottiga fingrar genom håret och tittar lite skälmskt mot Di Leva och säger ”Allt dött är gott, eller hur …”

SVT hörde av sig och sa att jag inte kvalificerade in mig som en riktig kändis. Att ingen brydde sig om mig.

Så nu ska jag skaffa fram lite kokain och hacka mig in i Big Brotherhuset. Göra något som ger en den riktiga kändisstatusen. Ligga med samtliga deltagare, samt Gry Forsell och ljudteknikerna. Samtidigt som jag ska dra upp kokain med röven, för att sedan blåsa ut det genom näsan medan Gry och Gurkan sjunger ”I´m dreaming of a white christmas”.

Och om det inte blir snurr på min karriär efter det, då vet inte jag …

Roliga veckan

2011-03-26T16:12:00.000-07:00

Missa inte Al Pitcher

Nu i veckan har ni chans att se mig och massor av duktiga komiker på flera ställen i stan.

Först ut blir GASTA på onsdag den 30 mars. klockan 20.00 på Folkets Hus teaterscen.

Kvällens headline är den fenomenalt rolige Al Pitcher. Han gör just nu succé runt om i Sverige. Många komiker har utnämnt honom som just deras favoritkomiker just nu. Al kommer från början från Nya Zeeland men kärleken fick honom att slå sig ner här på andra sidan jordklotet. Nu ägnar han sig åt att kolla in svenskarnas mystiska sedvänjor för att sedan berätta för oss om hur han ser på saken. Allt sker på det engelska språket och är mycket roligt.

Vi är några lyckliga som har fått äran att köra med Al denna kväll;

Gerda Bylund, Anna Siekas, Mathias Heldevik, Mike Räsinen, Rune Sörlie och Behrad Rouzbeh. MC: Stefan Söderblom

Anders Celin

Fredagen den 1 april, Restaurang GW klockan 19.30. Insläpp från 18.00

Denna kväll kommer den underbare knasbollen Anders Celin. Han är en man med absolut inga hämningar, han blandar högt och lågt och är vansinnigt rolig.

Med sig denna magiska kväll har han Adeel Faqih, en snabbtalande galning som driver Kick Ass comedy i Uppsala. Garanterat vansinnigt rolig och helt utan hämningar. Och så lilla jag då, en vän och blyg blomma från Gävle. Ser verkligen fram emot denna kväll.

Så nu är det bara att komma. Onsdagen kostar 100:- och Fredagen 60 eller 40 om du är studerande.

Men säg nåt roligt då ...

2011-03-20T01:09:00.002-07:00

Söndag morgon, sitter och tomglor in i datorn och försöker komma på något roligt. Efter två glas vin i går kväll var jag minsann hur rolig som helst (om jag får säga det själv), men nu är det stopp. problemet med vinhumor är ju det att den sällan eller aldrig går att använda som stå upp. Den är liksom bara rolig där och då (om ens det).

Snart ska jag upp på scen igen, i Gävle och känner ju därför att jag borde ha lite nytt material till gävleborna. Och ack och ve vad trögt det går.

Kan tyckas som dagens i-landsproblem i dessa dagar av bomber, granater och radioaktiva moln, men dock skall det göras. Så nu ska jag sluta blogga, facebooka, skura toa, pilla mig i magen och följa nyhetssändningarna minut för minut i Libyen, Japan, Grycksbo, Lingbo och ... Hjääääälp!

Det ska vara en lång blond femtioåring i år

2011-03-16T14:46:00.000-07:00

När nyheterna väller över oss om krig, katastrofer och domedagsprofetior så var det skönt att ta en paus från "vi uppdaterar varje minut" och bege sig till teatern för att se Eva Dahlgrens föreställning "Ingen är som jag".

Eva är helt ensam på scen och under en och en halv timme tar hon med oss på en rolig, varm och ibland musikalisk resa.

Hon är lång, blond och mycket vacker och framför allt, väldigt rolig. Inte på det där asgarv-sättet utan mer lite laybackgarv-genren.

Jag som oftast rör mig i stå upp-världen med sina snabba rappa käftar, kommer på mig själv med att njuta av det lugna berättandet.

Det är som att Eva ger mig ett behövligt mentalt sinnesro-omslag mitt i allt det galna som händer i vår värld just nu.

Varje minut uppdateras händelseförloppet i Japan. "Nu skakar det igen, nu kommer det snart ett nytt stort skalv, nu kommer det rök från kärnkraftverket, nu uppmäts höga halter av radioaktivitet, nu är det låga värden, nu går allt fullständigt åt helvete", dygnet runt, varje minut, varje sekund.

Kan ni föreställa er hur det skulle ha varit att genomleva andra världskriget med dagens medieflöde? Följ alla fronter minut för minut. Följ Hitler på Twitter. Gilla Churchills tal till nationen på Facebook. Se alla bilder från landstigningen i Normandie. osv, osv.

Det är fruktansvärt hemskt det som har hänt i Japan. En tragedi för den japanska befolkningen som är svår att fatta.

Men just ikväll under en och en halv timme tog jag en paus från världen och lät mig förföras av Eva Dahlgren. För en professionell oroare som mig var det en nåd.

Internationell kvinnodag

2011-03-08T13:23:00.000-08:00

Skål på er alla kämpande kvinnor

Alla kvinnor ska kunna ta en kvällspromenad utan att vara rädda för överfall.

Ingen kvinna ska vara rädd för sin egen man.

Alla kroppar duger som de är, även kvinnor behöver mat för att fungera.

Lika lön för lika arbete, naturligtvis.

Våldtäkt är fullständigt oacceptabelt såväl i fred som i krig.

Du duger som du är. Du har rätt till din egen kropp. Du har rätt till att bestämma över ditt liv.

Varje dag och inte bara på den internationella kvinnodagen.

Min mamma var ett litet helvete ...

2011-03-07T10:46:00.000-08:00

Enligt min faster Gun ska min pappa ha sagt just så till min farfar när denne beklagade sig över att pappa hade skaffat sig en yttepytteliten stadsjänta som antagligen inte skulle klara av hårt arbete och barnafödande.

"Ska jag ha ett helvete så ska jag ha ett litet helvete"

Charmig kille, min far.

Nåväl, det visade sig att det fanns mer krut i det lilla helvetet än i de flesta andra fruntimrerna som bevandrade vår jord i efterkrigsårens Sverige.

I dag skulle hon ha fyllt 86 år om hon hade fått leva. De sista två åren var hon märkt av sjukdom och elände, men aldrig att hon beklagade sig.

"Hur mår du Kerstin?" brukade hennes favoritdoktor på njuravdelningen säga när vi dök upp med jämna mellanrum på hans mottagning.

Mamma som vid det här laget vägde 35 kilo till sina 162 cm och var nästan blind brukade svara på följande vis;

"Äh, jag känner mig lite slö, får som inget gjort."

"Jag tycker du kan få vara lite slö jag", svarade doktorn och skrattade gott.

Hon hade aldrig ont, sa hon. Fast tarmarna inte funkade, fast hon opererade bort en njursten som var lika stor som en pingisboll, fast hon hade slangar som gick ut från njurarna och ner i kateterpåsar som satt fast på benen. Men aldrig ont, ingenstans någonsin. Fast hon hade alltid Alvedon i handväskan, även när hon åkte in på sjukhus.

"Tror du inte att de har medicin på sjukhuset", brukade jag skämta. Då fnyste hon bara till och sa åt mig att sköta mitt, så skulle minsann hon sköta sitt. I väskan fanns även alltid godis och cigaretter.

"Nåe jävla roligt måste man väl få ha", muttrade hon om någon vågade yttra sig om rökningen.

Syrran och jag kollade brandvarnaren och lät henne bolma på.

De sista åren var ett elände, jag saknar inte sjukdomen och förnedringen den bar med sig.

Men jag saknar min mamma.

GASTA har vårpremiär

2011-02-10T10:06:00.000-08:00

GASTA (Gavle Stand Up Attack)

Har nöjet att presentera Lasse Nilsen, komiker och mimartist i en underbart skruvad kombination, en av mina absoluta favoriter.

Med sig på scen har han Martin Lagos, Tomas Bonderud och Simon Garshasebi.

Även GASTAS allra nyaste medlem står på scen denna kväll. Missa inte den knivskarpa Anna Siekas

Kvällen bjuder även på fler underbara komiker.

Kvällens värd och MC är Ockelbosonen Per Rydkvist.

Så boka Fredagen den 18 februari i era almanackor,dra ihop ett gäng och kom ner till Folkets Hus och skratta tillsammans.

Insläpp från klockan 18.00, Showstart 19.30.

Endast 100:- i entré.

Vill man äta så måste man boka bord, det görs på detta nummer: 61 10 64

Grattis på födelsedagen önskar lollo och ollegirl!

2011-02-07T12:35:00.000-08:00

Här kommer Louise födelsedagsvideo till Cecilia som fyller 20 år!

Se och njut!

Mammalängtan

2011-02-04T06:47:00.000-08:00

Två saknade mammor. Mormor Agnes och mamma Kerstin

Vaknade i morse med en historisk huvudvärk. Som den plikttrogne idiot, uppfostrad av en tjugotalist (den utdöende "man ska inte klaga"-generationen) så släpade jag mig till duschen och gjorde ett tappert försök att förbereda mig för avfärd mot mitt underbetalda kommunalarbete. Proppade i mig en dos Sumatriptan och hoppades på det bästa. Duschen blev dock inte den läkande källa jag hade hoppats på. Icke, i ett försök att få på strumpbyxor kom frossan.

Tror ni det hindrade mig? Nej, nej, Luther manade på från sin plats på axeln och jag lyckades skrapa ihop mina 182 cm och tog mig ner till vardagsrummet. Där slog jag på tv:n och kollade in lite nyheter. Synd att säga att dom muntrade upp mig men det var där någonstans mellan egyptenkris och monsterorkaner som jag insåg att min kropp inte skulle gå någonstans idag.

När man blir så här sjuk då finns det bara en person som gäller och det är mamma. Är man då som jag 50 år och ens mamma är död sen fem år så blir det svårt.

Min mamma var bäst i världen på att pyssla om en när man var sjuk. Men bara om man var riktigt, riktigt sjuk. Nu snackar vi mässlingen, halsfluss och riktigt grym magsjuka. Allt annat var inget man behövde bry sig i. Hennes stående kommentar var att om du är sjuk en fredag så får du vara inne hela helgen. Ingen av oss ungar var någonsin sjuk en fredag om vi inte var döende.

Sånt där sitter i. Därför kan ni förstå hur pass illa det var i morse när jag bestämde mig för att vara hemma en fredag.

Mamma trodde verkligen på att vila bort feber och elände. man bäddades ner i svala lakan och hon såg till att det fanns saft, tidningar och pussel på brickor. Jag kan fortfarande längta efter hennes underbart kalla hand, när den kollade hur mycket feber man hade, bara genom att lägga den på ens rygg när man sov. Underbart tryggt. Inget ont kunde hända, mamma var ju där.

Och så fort man var på benen så fick man en mild spark där bak och vipps var man tillbaka i skolan. Att vara frisk betydde frihet i min familj.

Lite surt var det allt att bli sjuk precis idag. Det är nämligen vårpremiär på Folkets Hus ikväll. Norra Bunn turnén drar in med tre riktigt roliga komiker.

Kodjo Akolor, känd från P3:s morgonprogram och han har också varit sidekick på TV4:as "Talang", Jag har träffat och hört honom flera gånger och kan garantera att det är en rolig och mångsidig komiker ni får se.

Elina du Rietz turnerade med "Big Comedy" förra våren och ni kunde se henne i söndagens avsnitt av "Solsidan", där hon spelade städerskan som får komma på middag. Hon är en fysisk och väldigt rolig komiker.

Ola Söderholm är rolig både på och utanför scen. han skriver mycket manus till alla möjliga humorprogram och på scen har han en lugn och trygg utstrålning som kanske bottnar i det norrländska arvet. En liten pärla på komikerhimlen.

Så ni som inte ligger sjuka, passa på att gå ut och ha lite kul. Folkets Hus, Gävle. Insläpp 18.00 och showstart 19.30.

På banan igen

2011-01-26T14:36:00.000-08:00

Årets första gig är avklarat. Gefle praktiska gymnasium hade öppet hus och jag, Stephan Ahlgren, Stefan Söderblom och Johan Lingden var där och skojade lite. Jag körde sist i 30 minuter och det gick fullständigt lysande. De var inte många i publiken, men de var glada.

Det är en alldeles speciell kick när man får folk att skratta så de gråter. Då har man gjort gott.

I den här världen som den ser ut just nu, så måste man få skratta lite åt trams ibland. Då orkar man med allvars-sakerna bättre.

Så det får bli dagens goda råd från er G-spot. Ett skratt om dagen håller blodtrycket nere och gör skiten hanterbar.

I väntan på solen

2011-01-23T01:15:00.000-08:00

SNART ÄR VI DÄR IGEN

Ska dra på mig brallorna och gå ut i ishalkan. Kanske leta reda på dobbarna i källaren, även om det bär emot.

Längtar snart ihjäl mig efter sommaren.

Såg på Stjärnorna på slottet igår. Det var skådespelerskan Marie Göransson som var värd för dagen. Hon var helt fantastisk och skitrolig. Blev nästan lite kär i henne. Älskade hennes rakhet och humor.

De drack kaffe ute i sommarnatten och min sommarlängtan har inga gränser. Kanske för att vi har levt i det vita sen oktober nu. Jag tror katten känner samma sak. Han försöker gräva bort snön på altanen.

Solen skiner ju faktiskt idag, så nu får det bli en promenad.

Sen kanske lite Friskis. Ska även klämma in lite repetition inför årets första gig.

Det är lite konstigt det här med att stå på scen. När man har mycket gig så vill man bara upp på scen hela tiden. Sen blir det ledigt några veckor och helt plötsligt så känner man inte för det. Det känns trögt och jobbigt.

Men så fort man står där igen, med micken i handen och ljuset i ögonen så finns det inget annat man vill göra. Konstigt.

Skrivandet är samma sak. När man väl har fått ner sin ovilliga rumpa på stolen så springer timmarna förbi. Kreativitet är ibland en förbannelse.

Men först, ... mot ljuset

Satans rastlöshet

2011-01-22T10:48:00.000-08:00

HÅLL UT, SNART ÄR DET VÅR

Tryckte ner röven på köksstolen idag för att skriva. Känner som vanligt en hatkärlek till min eviga rastlöshet. När jag kör stand up är den underbara att ha. Får mig att pressa på, bygga energier och ge järnet. Sen måste man ju sätta sig ner och skriva ibland också. Då river rastlösheten i kroppen. Jag vankar omkring, gör spotifylistor, promenerar och vad som helst för att slippa. sen plötsligt släpper det, orden flödar, knattrar på över tangentbordet och timmarna flyr.

Plötsligt har jag skrivit en sida. Tagit min dysfunktionella karaktär en bit längre i historien. Kanske blir det en bok till slut.

Det är ju ett jäkla skitgöra att skriva en bok. Som att virka ett kamoflageöverkast som ska täcka Vita Huset. Stort, omöjligt projekt som inte ens behöver leda till något bra. Men ändå måste man. Något i kroppen, i huvudet, i könet pockar på. De vill som ut, de där fruntimmren på Rhodos. Går fan inte att släppa. Jobbiga jävlar. Jävligt lik mig, alla tre.

Så det är väl bara att skriva på. Wish me luck :)

70-talet is back

2011-01-19T10:43:00.000-08:00

Hurra, sjuttiotalets mode är på väg tillbaka. Åtminstone enligt tidskriften Elle och de om några borde ju ha koll, eller hur.

I senaste numret hade de flera sidor med kläder inspirerade av sjuttiotalet. Bland annat jeansen som ni ser på bilden. Härligt utsvängda byxben och och små helt raka fickor på framsidan. Underbart tajta över lår och rumpa.

Och allt detta för bara 1800:-. Ni hörde rätt ett-tusen-åttahundra svenska riksdaler.

Jag hade såna där jeans i mitten på sjuttiotalet. Jag älskade dom och om jag minns rätt så hade jag sparat ihop till dem alldeles själv. Morsan var sällan villig att hosta upp stora summor till toppmoderna "blåbyxor". I sjuan förde jag en lång kamp mot henne i min längtan efter ett par Wrangler från Junior Center. Jag förlorade. Wrangler kostade nästan dubbelt så mycket som ett par Vinston från Konsum. De såg nästan likadana ut och inga tårar i världen kunde få min mor att ändra på den uppfattningen.

De såg inte alls lika ut. Wrangler var mörkare och stelare och det stod Wrangler på bakfickan. Men framförallt, alla på högstadiet utom jag, hade dessa åtråvärda brallor. Nåja, kanske inte alla, inte killen i 7 A som åt snorkråkor och inte den spinkiga, lätt nördiga tvåmetersbruden i 7D, det vill säga undertecknad.

Om jag någonsin skulle kunna bli av med smeknamnet Plingen så måste jag få de åtråvärda jeansen. Men icke, mamma var helt omutbar.

I ren desperation började jag hänga i rökrutan med en sur Prince i mungipan, allt för att verka lite cool och i hopp om att röken skulle skyla Vinstonmärket.

Jag hade velat se min mor om jag kommit hem och bett om ett par byxor för 1800:-

Men som sagt, till slut köpte jag mig ett par underbart slimmade innejeans med det åtråvärda namnet Puss och Kram. Det krävdes två personer och en gaffel för att få på jeansen. De satt som en andra hud. De gav mig svamp och blodstockning i benen. Jag älskade dem.

Synd att jag inte har dom kvar, jag hade lätt kunnat sålt dem för 1800 :-. För 1800 :- hade jag kunnat köpa 9 par jeansleggings med strecheffekt.

För numera är behovet av att kunna andas större än att få vara med i innegänget.

Hurra, hurra, hurra för syrran som fyller 60 idag

2011-01-15T10:09:00.000-08:00

I dag fyllde syrran sextio år. Vi firade på Forsbacka Värdshus med god mat och hela tjocka släkten. Hon har ju fem ungar, syrran, och tio barna barn, plus ett på väg, plus ett och annat bonusbarnbarn som har kommit med på köpet. Så vi var en rejäl skara gratulanter runt bordet.

Bilden här bredvid är på syrran, brorsan och mej. Vår bror är ju tyvärr inte med oss längre. Kanske firade han lite från sin himmel, hoppas det.

Som ni ser så är vi ju inte speciellt lik varandra, jag och min syster. Åtminstone inte här, 1962. Numera börjar vi allt mer likna varandra konstaterade syrrans dotter idag när hon fotograferade oss. Facinerande på något sätt.

Trevligt var det i alla fall. Hon fick presentkort på Finlandskryssning. vi hotade med att följa med och se till att hon dansar på borden med blinkande drinkpinnar i urringningen, man blir nämligen aldrig för gammal för sånt.

Lite sorgligt har det varit i dagarna också. Våra vänners hund blev sjuk och måste tyvärr avlivas. Han var en fantastiskt härlig hund. Jag är ju inte riktigt någon hundperson, utan då mer än sån som gillar katter. Men Viggo gillade jag skarpt. Han var en riktig personlighet som gärna satt i knä och fick sina öron masserade. nu var det ju inte helt lätt att ha honom i knä eftersom han var stor som en schäfer. När vi spelade kort låg han alltid under bordet och värmde mina fötter. Jag kommer verkligen att sakna den stora lufsen och vi känner mycket med hans husse och matte just nu. Sannerligen en sorglig, sorglig dag.

Liten blir stor

2011-01-11T14:03:00.000-08:00

Så är då nedräkningen slut och Lollo, vår egen Miss Divine har uppnått det åtråvärda artonde året.

Det har firats i dagarna tre och det är inte över än.

Jag minns dagen hon föddes. Fjorton dagar efter utsatt datum var jag färdig att dra ut henne med griptång själv om hon inte tänkte komma ut snart.

Graviditeten hade varit präglad av sjukdom, jämmer och elände. Med en tre månader! lång bihålsinflammation i bagaget var jag färdig att ge upp. Doktor Slemsug hade tömt mig på mer var än vad som kan klämmas ur den värsta pubertetsaknen i världen.

Men den 11 januari var det då äntligen dags. Hennes storasyster hade tagit trettio timmar på sig att komma ut två år tidigare, så jag var beredd på ännu ett förlossningsmaraton. Men ack vad vi bedrog oss, för Lollo gillar när livet susar förbi i 190 och det var precis så hon gjorde sin entré ut i världen. Det var Mr L:s barndomskompis som förlöste mig. Eller rättare sagt, hon stod vid fotänden av sängen med en hand på livmodertappen och en hand som ivrigt gestikulerade när hon och Mr L bytte gamla fina högstadieminnen från stora Sätra. Ibland tittade de ner på mig, klappade mig på magen och sa; det går finfint det här. Hade det inte varit för att Miss Divine rörde sig som en kanonkula ut ur mitt inre och helt hindrade mig från vildsinta övningar, så hade jag rest mig upp och klippt till dem. Inne på rummet hade vi även grannen som jobbade som barnmorskeassistent. Lite konstigt var det allt att ha henne där nere vid grottekvarnen, vi som bara hade druckit lite kaffe ihop på altanen och knappt hunnit bli syster och du med varandra.

Lollo gjorde som sagt entré med buller och bång. Helt plötsligt var hon bara ute och Mr L såg för ett ögonblick lite förbryllad ut över det svarta lilla spöket som han skulle klippa navelsträng på. Men efter en tiondels sekund sniffade han lite på henne och konstaterade att den lilla prinsessan var fullständigt inkletad i bajs. Svart, slemmigt bebisbeck. Mums. Tur att jag var hög på lustgas när det lilla livet lades vid min barm. Likt en liten Alien fast utan tänder, låg hon där utan att varma modershänder så mycket som petade på henne. Hon var verkligen riktigt slemmig. Grannar och skolkamrater tog resolut med sig det lilla livet till badet och lät Mr L vara med och bada bort all Jell-O och till slut fick jag tillbaka min rosiga skitunge.

Nu fyller hon arton. Ofattbart.

På kortet ser man en söt och pigg unge. Så full i bus, så mycket spring i benen. Så är det fortfarande. Fast numera kan man beskriva henne med två ord; Vild och Vacker.

Puss på dig gullunge ;) (och tack för att du avbokade tungpiercingen)

Ut i världen åker vi, jopphjidihejda

2011-01-09T04:52:00.000-08:00

Den 14 juni firar vi silverbröllopsdag, jag och Mr L. Förutom bragdmedaljer till oss båda funderar vi på en liten semestertripp, bara vi två. Sist vi åkte ensamma utomlands var 1989 och då var vi på Kos. Nu är vi tjugotvå år, två barn och massor av amorteringar senare och vi tycker att det är dags att vi unnar oss.

Frågan är bara denna, vart skall vi åka?

Vi vill vara borta två veckor, vi gillar sol och bad och det får inte vara tokdyrt. Lägg gärna till lite flygrädsla (jag) så flygresan får gärna vara rimligt lång.

På vår bröllopsresa 1986 åkte vi till Gran Canaria och hade väldigt trevligt. (förutom en liten grisfest som kunde ha slutat med skilsmässa om inte Mr L hade krälat i stoffet såå duktigt dagen efter.)

Så nu efterlyser jag en liten tävling. Den som kan komma med det bästa förslaget, med andra ord ett ställe som vi faktiskt åker till, vinner ett vykort från mig från valda plats :)

Just nu funderar vi på Azorerna. Någon som varit där och som kan berätta något om det?

Tacksam för svar, er globetrotter Gerda

Sjutton på väg mot det artonde

2011-01-03T02:47:00.000-08:00

Det räknas ner.

Tick Tack klockan går

Sakta, sakta tycker sjuttonåringen. Nu är det bara 8 dagar kvar till den magiska dagen, artonårsdagen.

Myndighetsdagen, komma in på krogen-dagen, körkortsdagen och nu gör jag tammefan som jag vill-dagen.

För en förälder innebär det att få åka till Valbo Köpcentrum med vidöppen plånbok och inhandla diverse present i form av mobiltelefon.

Mr L ska ersätta klänningen han krympte mot en ny. Så går det när man slänger in paljettfodralet med bomull, trosor och annat vanligt 40 gradersjox. Paljett skall duttas i minus 5 grader och sen torkas av en ljum ökenvind annars blir klänning till linne ..., för femåringar.

Bara så ni vet.

Snö, snö och åter snö

2011-01-02T07:19:00.000-08:00

Vi har några tanter som envisas med att bo kvar i sina stora hus trots att åldern har tagit ut sin rätt i både leder och muskler. I dag gick vi hem till den ene av dem och skottade så hemtjänsten skulle hitta fram.

Fy farao vad med snö det var. Mr L klättrade upp på taket och petade ner lite av hänget och sen var det bara att skotta framför kåken igen.

För varje lass snö jag lyfte bort bad jag Mr L att påminna mig om varför vi aldrig valde att köpa något hus.

"Vi valde att inte köpa något hus eftersom vi inte ville hålla på med skottning, trädgårdsarbete och sådant som hör till pysslet med stora hus med enorma trädgårdar."

Va bra då att vi får sköta alla andras hus, när bäst före datum på orken hos husägarna gick ut 1995.

Mötte en gammal vän dagen före julafton. Hon hade precis fått in sin gamle far på hemmet, mamman var kvar i huset på landet och svärfar behövde hjälp att hitta ett särskilt boende. Snön föll i drivor och hon såg verkligen inte fram emot en jul med snöskoveln i handen i stället för glögg och tomtebloss. Men vad skulle hon göra? Jag föreslog landsflykt, kanske till varmare trakter, där Pinacoladan är iskall och natten mörk och ljum. Där sprit, dämpad belysning och solbränna gör en ung och snygg igen. Där global uppvärmning visar sig i att det blir hetare och torrare, inte kallare och snöigare.

Jag hoppas jag har något förstånd kvar när jag börjar bli gammal och trasig så jag säljer radhuset och flyttar till något litet hanterbart. Mr L tycker att vi ska köpa en husbil.

Tja, varför inte, då kan de bara ta den till skroten med inredning och allt, när vi har gått vidare mot nya äventyr i Mumindalen (eller vart man nu kommer efter denna level av existens).

Cornelis Vreeswijk sjöng om att "Du kan ingenting ta med dig när du går". Jag skulle vilja ändra det till "Det vore bra om du gjorde dig av med lite skit innan du går, så slipper någon annan göra det".

GOTT NYTT ÅR

2011-01-01T07:30:00.001-08:00

Nyårskrönika a´la Gerda

2011-01-01T06:53:00.000-08:00

Ännu en nyårsafton är avklarad. Vad kan man säga om den förutom att maten var god, sällskapet roligt, klänningen ursnygg och en hel del dryckjom värmde den kalla vinterkroppen? Tja, man kan nog använda den kända finländska frasen; Paljon lunta mutta ei taskulamppua (mycket snö och ingen ficklampa) för att bäst beskriva läget, åtminstone när jag och en mycket glad Mr L traskade hem i gryningen.

2010 blev ett sällsynt roligt år. Med massor av jobb på olika stå upp-scener, ett nytt kök och en nybakad student.

Som sig bör har jag några listor över högt och lågt om året som gick och om det som komma skall.

Håll till godo och ta det för vad det är :)

Olika anledningar till fest och skratt 2010:

Cissiboy var så vacker och lycklig på sin student så till och med stenarna på marken grät glädjetårar.

Lollos glädjetjut i mobilen mitt i natten när hon öste till KENT på Peace and Love med bästisen, fröken Robertsdotter.

Cissiboys sorgetårar blev glädjetårar när körkortet äntligen var i hamn efter diverse kringelkrokar.

Lollos vackra sång på tvåa - konserten. Barfota, vacker, modig och med en enorm närvaro. Anything for you baby.

Cissiboys resa ut i livet, mot Stockholm och världen.

Lollos fantastiska envishet som alltid tar henne mot nya mål. Ingenting är omöjligt :)

Nytt kök, blev så bra. Njuter varje dag.

50-årsfirandet, med familjen i mitt älskade Tällberg. En gåva.

All fantastisk publik. tack för att ni skrattade.

Mr L, trygg och alltid där.

Min stora bullriga släkt, det blir liksom aldrig tråkigt med er :)

Önskningar inför 2011

Alla ska vara friska.

Alla ska få vara hyfsat glada. Inga fler katastrofer, tack.

Sossarna kan väl få en chans till, så vi vanliga lågavlönade krakar också får en chans. Vi sextitalister som är uppväxta under den röda fanan känner oss helt vilsna nu.

Alla som röker (ni vet vilka ni är) SLUTA RÖKA!

Sluta spräng bomber och då menar jag överallt. Låt folk få leva sina liv utan skräck och terror.

Lite ödmjukt önskar jag mig ett genombrott och kanske en till bok färdigskriven.

Önskar att Cissiboy kommer in på den universitetsutbildning som hon vill komma in på.

Att Lollo och Robertsdotter kommer att få vara de glada, fria unga kvinnor som de är. go and get them girls.

Önskar mig ett öppet, tolerant samhälle där alla oavsett kön, religion, sexualitet eller ursprung får vara med och accepteras som de är.

Att den där resan vi drömmer om till vår silverbröllopsdag blir av.

Till slut önskar jag att Mr L får ett jobb. För det är väldigt viktigt för en människa att få känna sig behövd. Så det så!

So bring it on, jag är beredd. 2011 här kommer jag!

Julen är här, Gerda ligger trött och vaken ...

2010-12-18T03:16:00.000-08:00

Vilken höst det har varit. Jag har stått på scen ungefär 2 gånger/vecka. Jag har under hela denna tid varit och jobbat heltid på kommunen. Jag har inte varit borta en enda dag och jag har varit i tid till jobbet fast jag har kommit hem ett på natten från gig i Stockholm. Endast ett gig har jag ställt in och då pga av att vi inte hade någon bil att ta oss ner till huvudstaden i. det konstigaste av allt är att jag nog aldrig har känt mig så pigg som jag har gjort i höst. Antagligen är det energin man får av att stå på scen, träffa alla dessa nya kreativa, ibland ganska galna människor, där ute i stå upp-cirkusen. det har varit fantastiskt kul.

Jag känner att jag har utvecklats som komiker. Några gig att minnas är Kick Ass i Uppsala. Aldrig någonsin har unga människors ögon varit så stora som när tanten visade sin rätta sida. Ha, där kom fördomarna på skam. Efter giget kom en ung vacker tjej fram till mig och sa "Du har fått mig att se fram emot klimakteriet". Så värt hela resan.

Nästa minnesvärda gig var för Bomhus förskolor på Estraden. Fullt ös och varm stämning. Fullständigt flög av scenen efteråt, hög av adrenalin och kärlek.

Svåraste, men bland det roligaste denna höst, var giget på min egen personalfest. inget är så svårt som att ställa sig framför arbetskamrater och driva med chefer och sakernas tillstånd. Hade specialskrivit "En liten musikal om sakernas tillstånd", där jag med sång och komik beskrev höstens datakaos på skolan jag jobbar på. Succé! (tack och lov) En gravid kollega skrev sen till mig att hon hade skrattat så mycket att hon trodde vattnet skulle gå :)

Hösten avslutades i torsdags med GASTA på Folkets Hus. Hoppade in, tillsammans med Stefan Söderblom, på Maggan Hammars plats (hon kunde tyvärr inte komma). Körde en tajt sex-minutare och det gick väldigt bra. Efteråt kom det fram en kvinna som hade hört mig på radio och som hade blivit nyfiken på mig och därför kommit ner till GASTA. Sådant värmer.

Dagens foto är från den kvällen som för övrigt blev väldigt lyckad. Niklas Folkegård kom med en ukelele i famnen och fullständigt briljerade kvällen. Missa inte att gå och se honom om ni får chansen. En varm, smart och begåvad komiker med hjärtat på rätt ställe.

Nu ska jag fira jul Ser fram emot att få hem Cissiboy från Stockholm. Inte bra för mammanerver med ungen så nära händelsernas centrum. Tack och lov så hade jag pratat med henne en halvtimme innan självmordsbombaren exploderade, så jag visste att hon var hemma i sin lägenhet lååångt från Drottninggatan.

Kapitalismen firar nya triumfer i juletid när vi alla går igång och köper skit till varandra som vi egentligen inte behöver. Ett tips som jag fick på Facebook är att ni istället för julklappar köper en get! Kolla in denna sajt innan ni far iväg och köper ännu en ljuslykta till moster : http://www.presentermotfattigdom.se/

Kram och ta det lugnt i jul. Det är inte maten och städningen vi minns efteråt utan förhoppningsvis gemenskapen med människor man tycker om.

As time goes by

2010-11-07T10:19:00.000-08:00

Veckorna dundrar förbi som ett höghastighetståg. När andra säger "det är ju inte förrän om två veckor", säger jag "herregud, det är ju om bara två veckor".
Just nu lever, andas och tänker jag bara på stand up. De senastte veckorna har jag varit ner till Stockholm varje vecka och gigat och det är så otroligt kul.
Spännande är det också ibland. Som i torsdags när kopplingen gick på Saaben. Ingen koppling i ett parkeringshus det är spänning på hög nivå det. Tur att herr Ahlgren har ett förflutet som fyllechaffis åt raggare. Crossväxling är något han kan lägga till som merit i sin CV. Jäklar vilken resa det blev. Martin Krantz fick helt gratis nytt material när han i princip fick hoppa av i farten vid Upplands Väsby. Jag tror att han var helt nöjd med att få kliva av där.
Tack och lov så stoppades vi inte någonstans på vägen mot Gävle. Vi applåderade när vi gled in i parkeringsfickan och åter kände fast mark under fötterna. Herr A lärde oss en hel del nya könsord på vägen ut från storstockholm. Mycket underhållande och inte helt nyttigt för blodtrycket för en kvinna i min ålder.

Cissiboy har varit hemma några dagar så huset har varit fullt av prat och skratt. Mr L dök upp på mitt jobb förra fredagen efter att i timmar ha lyssnat på tjejmaffians utläggningar om vem som sa vad och varför. Krasst konstaterade han att det måste ha varit en far med många tonårsdöttrar som kläckte idén med obligatorisk skolgång för alla. Bara för att få ut dem ur huset några timmar om dagen.

Denna vecka blir det två turer mot huvudstaden. Måndag den 8/11 El Mundo och 11/11 Kung Carl i Märsta. På lördag ska jag njuta havsluft och god mat när mina kloka och goda vänner bjuder mig på resa över Ålands hav.

Livet från den lite äldre men ljusare sidan

2010-10-25T02:43:00.000-07:00

Nu är det gjort. Jag har fyllt femtio år. I dag hände det. Tick tack klockan går och plötsligt är man femtio år.
Firandet började redan i lördags när Bästisarna Ann och Eva, knackade på med mat och biljetter till "Ladies night". Men ett sådant förträffligt initiativ. Tacopaj inmundigades, en magnumbutelj med rödtjut slank ner ack så lätt och sen några timmar med manlig fägring på Läkerolen. När Andres Johnsson sjöng Gloria var det så magiskt så jag hade inte ens blivit förvånad om alla vi kvinnor i salen hade lättat och börjat svärva runt där under brynäströjor och strålkastare. Det var 35:e gången Ann och jag firade min födelsedag tillsammans. Bara det är ju värt att fira.

I dag är det min riktiga födelsedag. Denna dagen då jag bestämde mig för att joina familjen Pettersson. Enligt sägnen skrek jag mycket och mina syskon försökte byta mig mot en lillebror, men jag klamrade mig fast hos Pettersönerna.
Mitt firande sker i mitt älskade Tällberg. På hotell Gyllene Hornet. Frsta gången vi var här var barnen 3 och 5. Nu är de 17 och 19. Inte klokt egentligen.
När folk säger "Men vart tar tiden vägen egentligen", så brukar jag svara att "tiden säljs till låglöneländer" och ibland känns det som om det stämmer.
Men det är väl så att det går fort när man har roligt.
Summerar jag mina första femto år så kan jag konstatera att jag har haft mycket roligt. Visst, tufft mellan varven, så som livet oftast ser ut, men mycket roligt också.
Jag har en man som älskar mig (nåja oftast i alla fall), två fina ungar, massor av vänner och släkt. Ungefär världens roligaste hobby så det känns ganska bra det här livet, so far.

Nu ska jag fira med champagne och Kinesisk massage. Det ska bli balans mellan ying och yang. Äntligen säger kanske många nu. Sen mat och kortspel. Precis som jag vill ha det.
I present har jag fått rockiga örhängen, ett armband i design Snö och DVD-boxen Solsidan. Humor, flärd och rock roll. Mina tre favoriter .

50 är kanske inte så dumt i alla fall.

Tuff höst

2010-09-04T06:52:00.000-07:00

Jag har hela tiden sagt att jag ska jobba så mycket det bara går för att slippa fira min 50-årsdag.Det ser ut som om jag kommer att lyckas bra med det. Hittills har jag bokat in ca 13 gig vid sidan av mitt vanliga arbete och GASTA. Inte illa pinkat.
Stephan Ahlgren på GASTA har bokat in mig, Cilla Domstad och Johan Lingdén på en massa klubbar i Stockholm och Uppsala. Det kommer att bli skitkul och säkerligen asjobbigt. Men vafarao man måste ju prova. Vad är det dom säger, man ångrar oftast det man inte gjorde istället för det man gjorde.

På min faktiska födelsedag kommer jag inte att vara hemma. De som absolut vill slösa pengar på eventuella presenter kan köpa ett träd i VI-skogen eller något annat behjärtansvärt. Jag behöver inga fler prylar, jag lovar. Födelsedagen kommer jag att fira med min familj på mitt favvohotell i Dalarna. Vi ska få SPA-behandlingar och vi ska spela rummy. Det komer att bli så bra, så bra.

Vi var i Furuvik idag, på fackens dag. Vi hade lånat in en två-åring som vi släpade runt och försökte lära att alla fyrbenta djur inte är hästar. Hon var nämligen mycket bestämd på den punkten, den lilla.
Vi åkte hem innan Jill Johnsson skulle uppträda. Hon ersatte Linda Bengtzing som LO bokade av när det visade sig att hon turnerar med Maud Olofsson och sjunger allsång på Centerns valturné. Och jag som trodde att vi hade åsiktsfrihet här i landet. Linda skulle sjunga poplåtar i Furuvik. Inte valmanifestera. Hon var bokad som artist inte politiker.
Undrar om de tvingade Jill Johnsson att visa partiboken eller? Om Linda Bengtzing hade sjungit på fackens dag i Furuvik före Centern-jobbet, hade Centern nekat henne jobb då? Ska man som artist bara kunna ta "politikneutrala " jobb eller? Tål att tänkas på detta.

I går på Dobbido sjöng artisterna Living next door to Alice och när de kom till refrängen tittade programledaren ut mot publiken och manade dem att sjunga med. Medelåldern hos publiken låg på 70 och de hade helt klart fått order om att sjunga en speciell strof. Kanske stod det en studiokille med en skylt i kulliserna, vad vet jag. Men det blev verkligen ren tv-underhållning när den är som bäst när de väluppfostrade PRO:arna leende klämde i med "Alice, Alice, Who the fuck is Alice".

Dags att rätta in sig i ledet

2010-08-23T13:41:00.000-07:00

Skolstart på gymnasiet. En ung glad gosse kliver in på bibblan tittar på mig och säger; "Är du med barn?" Jag tittade på honom och sa på mitt allra charmigaste vis;
"Nu vet inte jag om jag ska ta detta som en förolämpning eller om jag ska ta det som en komplimang eftersom jag fyller femti om några veckor?" Jag bestämde mig för att ta det som en komplimang, lite på samma vis som när de ber om leg på systemet, (fast det var otrooligt länge sedan det hände)
Men nog hade gossebarnet rätt allt, att det har kommit en liten rondör där under blusen efter sommaren. Men inte är det någon ny liten Bylle som är på väg inte.. Oh no, här under blusen växer bara sviterna av sommarens fröjder med vin, chips och en hel del sockerchocker.
Ack ja, same, same as every year. Karaktär är inte mitt mellannamn.

Så från och med idag så är det koll på kalorierna som gäller. Började med att ställa mig på vågen för att se på ett ungefär vad sommarens frekventa tuggande hade ställt till med.
88,5 kg, jo man tackar. Inte illa pinkat på en sommar. Nu vet jag precis vart de sju kilona som Mr L har tappat i sommar tog vägen.
Så nu ska de bort. Viktväktarpapper och GI-recept plockades fram.
Kan varmt rekomendera Lax med bulgursallad och saffranssås. Mums.
Jag har även beställt en crosstrainer. Ser det som en investering i företaget. Lovade min ende anställda, det vill säga mig själv, en friskvårdstimme åtminstone två gånger i veckan. Kanske mer om jag sköter mig.
Så som ni ser, jag är redo, jag är beslutsam. Dag ett är avklarad och jag har bara lite, lite tänkt på hur dumt det kändes att slänga bort tacochipsen från igår i stället för att stoppa in dem i munnen.
Jag har gjort ett mantra som jag ska mumla för mig själv så fort jag är på väg mot godishyllorna:
Bukfett
transfett
övermätt och lat
Må detta mantra få mig att sluta tänka på mat.

Det är dags att flyga nu kära unge

2010-08-22T11:15:00.000-07:00

Huset är helt upp och nervänt. Flyttkartonger och kassar står i varje hörn. Släpkärran är hyrd inför morgondagens flytt. För hon är ju flygfärdig nu vår första unge. Hur kan det vara så, hon kom ju nyss? Ovanligt efterlängtad kom hon till oss en februaridag 1991, sen har skolstarter, konfirmationer och student rasslat förbi i en lång rad. Mil har skjutsats till träningar, hundratals böcker har lästs vid nattning. Vi har nött och blött på varandra och nu är hon redo att lämna boet och flyga själv.
Jag är övertygad om att hon kommer att klara sig utmärkt. Men oj vad jag kommer att sakna henne. Tur att det inte är så långt till Stockholm.
Det blir Mr L som får åka ner till huvudstaden med unge och flyttlass. Jag måste jobba. Kanske lika så bra det. Hon skulle inte uppskatta en sentimental mamma som snorig och tårögd står och trampar på tröskeln i morgon. Jag får nöja mig med att sitta på jobbet och såga av den sista resten av navelsträngen. Min unge är som sagt flygfärdig, jag däremot får nog fortsätta att mumla Stig-Helmers gamla berömda ord "Jag är inte rädd, jag kan flyga".
Tur att jag har Miss Divine kvar hemma några år till, även om hon mycket motvilligt låter sig tas om hand av ömmande moder nu för tiden.
Det var svårt att vänja sig vid att bli mamma, men det är ingenting mot att vänja sig av med att vara en dygnet runt inrättning för växande avkomma.

Älskade unge, nu är det din tur att gå ut och ta för dig av livet. Ha så kul och gör allt det du vill. Love Ya!

Vilken dramatik

2010-08-20T11:28:00.000-07:00

Alla som är föräldrar vet att efter att de små liven har pressat sig ut så ingår man ett livslångt kontrakt med trasiga nerver. De tultas, ramlas, slås. De råkar ut för fanstyg och de ställer till fanstyg. Och ingen, absolut ingen talade om för oss om körkortstagandets fasor. Inte ett ljud om detta trauma som varje förälder måste igenom. Hos oss var det Mr L som fick övningskörandet på sin lott. Mina arma nerver pallar knappt min egen bilkörning, än mindre mina barns första stapplande små tramp på gaspedaler och bromsar.
Och i fredagen den 13 augusti, eoner av timmar med dragläge, påfarter, rondeller och nervösa sammanbrott så var det då äntlgen dags för Cissiboy att köra upp. The D-day was here. Nu kan man ju fundra över det kloka i beslutat att välja just fredagen den 13 till sin uppkörningsdag. Och bredvid henne satte sig självaste Jason och lät bilan falla över körkortsdrömmar. Det blidde inget körkort, men skam den som ger sig. Redan en vecka senare satt hon åter igen i uppkörningsbilen och nu körde hon som aldrig förr.
Och blir kuggad! För hon har missat höger-regeln! Not! För det var nämligen huvudled där hon körde och det påpekade hon. Men snubben var hård och lämnade över protokollet.
Behöver jag tala om hur upprörd hon var, behöver jag förklara hur upprörd jag var? Men argast av alla var Mr L. Han tog med sig ungen till stället där höger-regeln tydligen skulle ha missats och mycket riktigt det satt en huvudleds-skylt där.
Tillbaka till trafikverket för att förklara felet. Senare ringer uppkörningsmannen, som då har varit och kollat gatan i fråga och mycket riktigt, han hade gjort fel. Han bad om ursäkt och talade om att körkortet genm detta faktiskt var klarat och att det ska skickas inom en vecka. Hallelujamoment. Mr L som hade eldat upp sig för att hålla ett ordentligt försvarstal åt sin dotter kom helt av sig och fick sen ta sig en ordentlig grogg för att komma ner i varv igen.
Jag som var på jobbet och for mellan förtvivlan och hopp drog naturligtvis på mig ett migränanfall och fick fira körkortet med sumatriptan och smågodis.
Cissiboy drog på fest och det gjorde hon sannerligen rätt i.

Nu ska jag åka till BB och föreläsa om vilka fasor de nyblivna föräldrarna kommer att möta den dagen det är dags för körkort. För det säger jag er, vi har genomlevt kikhosta, löss och små maskar. Blodförgiftning, brustna hjärtan och hysteriska utbrott men inget har varit värre än detta trauma.
Nu är det bara Miss Divine kvar. Mr L borde få en tapperhetsmedalj.

Gerda´s back

2010-07-30T02:43:00.000-07:00

Jag har vaknat upp ur min rust-koma. Hela sommaren har det tagit att riva, bygga nytt och fixa till i vårt radhus och inte är det klart än. Men fint blir det. Jag känner mig som värsta TV-kocken numera när jag fixar och trixar ihop kulinariska (läs steker korv) i mitt nya kök. Vi har specialbyggt efter våra behov, så allt sitter lite högre än normalt. Diskbänken är högre, skåpen sitter lite högre, omedvetet sträcker man lite extra på sina 182 cm och det känns så bra efter år av kutryggning vid spisen. Nu är vi inne på extrafixet. Ni vet, lite nya gardiner, lite mattor, en ny cd-spelare som matchar köket. Efter att i veckor ha blivit bästa kompisar med personalen på återvinningen har vi nu gått över till att hänga med möbelhandlare. För nu har vi siktat in oss på vardagsrummet.
Våra gamla "pungsoffor", som Tomas and Simon på tv, brukar kalla bruna bulliga lädersoffor från åttiotalet, har sett bättre dagar. De är trasiga, nötta och har så mycket gömda bakterier från diverse kroppsvätskor gömda i sitt innandöme, så vi funderar på fullaste allvar, att skänka dem till medicinforskningen. Där i djupet av trasig stoppning kan det finnas ingredienser till ett nytt vaccin mot både det ena och det andra. Blir man hungrig så kan man säkert få ihop åtminstone fem hela påsar popcorn. Fryser man kan man bara köra ner näven i en skarv och fiska upp ett lagom stort klädesplagg. Allt mellan himmel och gjord bor i den gamla soffan.
Och nu skall den väck. Mr L och jag har varit runt i alla möbelaffärer som finns i Gävleborgs län och provsuttit det mesta som soffmarknaden har att erbjuda. Stilmässigt gillar vi de moderna låga hörnsoff/schäslong-sofforna som man kan bygga på i all oändlighet. Nu är det ju bara det att de är så förtvivlat låga. Familjen giraff sitter inte bra i soffor som mäter 10 centimeter ovanför golvet och där ryggstödet når till svanken. De soffor vi sitter absolut bäst i är de svarta skinnsofforna som man bygger ihop med små drinkbehållar-delar i mellan varje stol. Stolarna är stora och maffiga. De går att fälla ut så man ligger ner. Inspirationen till denna möbel ser ut att komma från MTV:s "Welcome to my crib" . Det är möbler som 50 cent och grabbarna kör ner sina Homies i när de ska ha porrfilmsmaraton. De är otroligt gräsliga, men man sitter så otroligt skönt i dem.
Det finns även ett tredje alternativ och det är soffor som ser ut som min mormors gamla soffor. Präktiga, välbyggda och så oooootroligt tråkiga.
Så inte vet jag, hur ställer ni er i detta delikata I-landsproblem? Ska vi satsa på "låga vräksoffan" där vi antagligen kommer att behöva ha en travers för att ta oss ur om några år eller ska vi satsa på "Pimp-soffan", soffan som är så skön att Mr L och hans travpolare antagligen aldrig kommer att lämna den, utan de kommer bara att sitta och kräva nya ölburkar att stoppa ner i burkbehållarna på sidorna. Eller ska vi erkänna vår rätta ålder och köpa småblommig mormors-soffa som är så hårt stoppad så det känns som att skinkorna förenas med öronen efter en kväll med "Sex and the city-marathon"?
Ack ja ständigt dessa beslut.

Livets goda stunder

2010-06-27T14:10:00.000-07:00

På mitt jobb turas vi om att ha fredagsfika. Det är en helt ljuvlig liten vana som vi har lagt oss till med. Vi turas om att baka och duka lite fint till våra arbetskamrater. När man sen sitter där och mumsar så infinner sig helgkänslan i hela kroppen. En fin avslutning på veckan, definitivt ett av livets goda stunder. Mästerverket på bilden har Fru Å i receptionen bakat. Fru Å har en talang utöver det vanliga när det kommer till godsaker. Det finns inte tillräckligt med superlativ för att beskriva hur fantastiskt gott allt det hon gör smakar. En tugga = två kilo på höften och är sååå värt det.

The wedding

2010-06-24T13:23:00.000-07:00

Ja, jag grät. Jag som skröt om att jag aldrig gråter på bröllop. Jag som ser mig själv som en feministrealistiker utan ett uns romantik i kroppen. Jag som tycker att det är massmedias romantiska bild av äktenskapet som är det största hotet mot jämställdheten.
Jag grät.
Jag ylade som en hund när Daniel skakade som ett asplöv vid ringbytet, jag snöt mig högljutt i bordsduken när Agnes och Björn Skifs sjöng och jag ingick i det kollektiva Åhhhh:et när den första kyssen kom.
Sen kunde jag inte slita mig från tv:en. I HD-format överdoserade jag prinsar och prinsessor, fattiga och riddare, kreti och pleti.
Så det är väl bara att erkänna, jag är ett offer för masshysterin och det bor tydligen en liten romantiker i mig trots allt. Åtminstone när det bjuds på bröllop som inte ens Hollywood hade kunnat iscensätta bättre.
För att balansera upp denna överkonsumtion av romans och glitter slutade jag kvällen med att åter se filmen Taxidriver.
"Talking to me? Are you fucking talking to me?"

Bröllopstider

2010-06-14T07:21:00.000-07:00

Det är då bara fest och glam i dessa dagar. Cissiboy tog studenten i fredags och det med all äran i behåll, då hon kom utspringandes med en medalj i handen. Jo, ni läste rätt, en medalj! Hon hade nämligen näst bäst betyg på Borgarskolan 2010. Jösses, min släkt visste inte till sig av förundran. De flesta av oss har gått länge och väl i skolan och ibland har vi fått betyg också. Det viskades om hittebarn, men ack nej, Cissiboy är faktiskt ihopsnickrad av två stolta föräldrar som framåt småtimmarna vågade sig på ett eget litet "Fy fan va vi är bra" när ingen hörde.

I dag har vi bröllopsdag, Mr L och jag. 24 år har vi varit äkta makar minsann. Om kronprinsessan och hennes Ockelbopojke vill ha några råd om hur man håller ihop i vått och torrt så är det bara att höra av sig.
Mitt bästa knep är att sprit, smink och levande ljus gör vem som helst vacker, hur länge som helst. Plus att lite nedsatt hörsel och en ängels tålamod är egenskaper som bör premieras på äktenskapets irrfärder.
Om man sen gillar varandra så är ju det förstås ett stort plus också.
Fira ska vi göra på sopsorteringen. Förhoppningsvis blir ingen av oss kvar där (Mr L som riskavfall och jag som återvinning), för väl hemma ska vi äta en bit mat och dricka upp slattarna från studenten.
Sen ska vi sjunga hela natten lång "För vi är fortfarande gifta, för vi är fortfarande gifta, för vi är fortfarande giiiiiftaaaa, fy fan va vi gjorde det bra!)

Studentvecka

2010-06-06T07:25:00.000-07:00

Så går vi då in i studentveckan. Cissiboy har fem dagar kvar på sin gymnasietid sen är det "Sjung om studentens lyckliga dar".
Någon frågade om jag tror att jag kommer att börja gråta på fredag. Inte vet jag, antagligen. Det är ju en milstolpe i livet detta.
Efter studenten börjar ju liksom vuxenlivet. Nu har ju Cissiboy varit en redig ung dam länge, fullt kapabel att ta hand om sig själv.
Hemma i radhuset råder nu full aktivitet. Blommor har planterats, bron har målats (Mr L vägrar ha nötta trappsteg när Entrepenören kommer.) Nu hoppas vi att vädrets makter är på vår sida så släkten kan sitta ute i det vackra gröna och mumsa på buffé och champagne.
Lite spännande är det allt.
Dagen efter studenten åker Cissiboy och Miss Divine till Undersvik som konfirmationsledare. Jag och Mr L ska då roa oss med att riva köket och äta skräpmat. Alla som känner för att spätta loss en panel är välkomna att joina oss. Vi bjuder på pizza och öl.

Veckan har varit full av jobb som vanligt. Jag var till Källmursskolan som inspiratör i onsdags. Tre avgångsklasser hade "att våga" på schemat och därför var jag inbjuden. Jag pratade om min ungdomstid och om hur jag ser på detta med att våga. Jag avslutade med min "Gerdamotherfucker-rap" och de arma ungdomarna visste nog inte vad de skulle tro. Jag var tydligen inte riktigt som deras egna mammor :) Kul hade vi i alla fall.

Min egen lilla arbetsplats, Polhemsskolan har blivit certifierad och är numera den tredje bästa gymnasieskolan i Sverige. Det är verkligen inte dåligt. Känner mig mycket stolt över att få vara en del av den skolan. (även om jag just nu längtar oerhört efter semester.)

I går styrde vi kosan mot Svärdsjö och Brednäsets camping. Jag körde stand up för ca 30 glada damer som hade lämnat husvagnarna för att ha en tjejdag med spa, god mat och underhållning.
Brednäsets campingplats visade sig vara en av de absolut finaste campingställen som jag någonsin hade sett. På en udde med vatten på båda sidorna låg denna välskötta vackra plats.
På en utomhusscen med utsikt över en soldränkt sjö pratade jag på om kroppen och om att försöka hänga med. Lite extranummer hann jag också med. Det kändes nästan som om jag hädade när jag pratade snusk i sådan vacker miljö.
Det hela gick bra och damerna verkade nöjda och glada över min lilla föreställning, även om "Gangstarapper Gerda" kanske uppskattas mer av MTV-generationen. Men jag misstänkte att det var en risk att köra den för just den här publiken. Men så är det, man lär sig något varje dag.

En magisk kväll på Spegeln

2010-05-22T09:19:00.000-07:00

Det finns liksom inte ord nog för att beskriva hur roligt det vara att uppträda igår på Kvinnojourens jubileumskväll på Spegeln.
Publiken var helt fantastisk och jag var som i trance när jag klev av.
Anna Söderlind skötte MC-jobbet med bravur. Och som alltid var det roligt atträffa henne och prata lite.
Och så hade vi då Nour el-Refai. Vilken otroligt skicklig komiker. Modig som få, totalt kompromisslös och så jävla begåvad så man storknar.
Efter showen satt vi tre i logen och bara njöt av denna fantastiska kväll.
Jag fick väldigt mycket pepp och energi av de två unga kvinnorna.
Tack och mycket kärlek till er båda, Nour och Anna.

Tyvärr så hade jag ju glömt kameran så det blev inga kort på oss tillsammans.
Men en fin recension i Arbetarbladet blev det. Kommer här om någon vill läsa ; http://arbetarbladet.se/noje/recensioner/pascen/1.2045464-en-komiker-av-hogsta-rang

Efter föreställningen blev det vin och fniss tillsammans med bäste fru Lund och bäste fru Hansson. Fru Hanson berättade om äventyret med älgen i älgparken. Fru H. skulle fota en älg som stod och åt, men älgen tyckte inte om papparazzifasonerna och började gallopera efter en tjutande Fru H. Hennes 7-åriga dotter skämdes så hon höl på att dö över mammas krumsprång och var inte ett dugg imponerad över att mamma hade kommit levande ur jakten.
"Var det där nödvändigt det", väste den lilla medan mamma pustade ut i säkerhet bakom stängsel. Vad älgen tyckte är det ingen som vet.

Lögn, lögn och förbannad lögn

2010-05-20T11:23:00.000-07:00

Gud ger människan bara precis så mycket som hon orkar bära. Det är lögn, myt och förbannad saga.
En del människor får så mycket börda att de baxnar. Jag pratar inte om mig själv just nu. Mitt liv är alldeles utmärkt, tack så mycket.
Men andra, som jag tycker mycket om, har det tufft.
Därför säger jag det här till dig nu Gud och internetsurfarna är mina vittnen; Det räcker nu!
Låt det bli lite lugn och ro och läketid.

Släng lite skit på de elaka djävlarna där ute istället och låt de snälla kämparna vara en stund.

Verkstäderna i Söderhamn

2010-05-16T13:08:00.000-07:00

I går hade jag förmånen att få uppträda på ungdomsgården Verkstäderna i Söderhamn. Jag var ganska nervös när jag gick in på gården och såg alla ungdomar. De flesta var väl i 13 - 16-års åldern och jag funderade lite över hur de skulle reagera över en knasig tants märkliga gangstakaraktär.
I logen träffade vi bandet RMK Kompaniett som hade ersatt Ken Ring. RMK är sju killar som spelar rap-musik influerad av reggie, funk, soul, ska och hip hop, för att nämna några genres.
Vi bjöds på mat och godis och blev behandlade som kungar av tjejerna som hade hand om evenemanget denna kväll.
Efter en helt fantastisk dansuppvisning av kidsen på gården så var det då min tur att kliva upp på scen.
Precis när jag ska börja ser jag två småknattar med enorma kepsar på huvudet, som storögt tittar upp på mig. De var kanske sju, åtta år gamla.
De följde mig med gapande munnar genom hela föreställningen och de visste nog inte riktigt vad de skulle tro när jag började rappa.
Innan min rapp så säger jag alltid att jag har fått hjälp av min homie Eminem. Efter föreställningen frågade en av killarna mig om jag verkligen känner Eminem. Åhh han var så söt så jag kunde ha tagit med honom hem. Jag förklarade att alla komiker ljuger och att jag kanske inte var fullt så känd som han trodde.
Killarna i bandet var imponerade över min rap, i alla fall efter att jag hade förklarat att det var mitt första försök.
"Du skulle ha sagt till så hade vi kunnat hjälpt dig med ett trumbeat i bakgrunden" sa sångaren. Basisten var helt tagen och sa att han aldrig hade sett något liknande. Jag tror att det var i positiv mening.
Sen blev jag intervjuad i Söderhamnskuriren och fotad med alla småkillarna.
Det var helt fantastiskt och min trötthet som har hängt med ett tag nu var plötsligt som bortblåst.
Underbart att se en så fin ungdomsgård med engagerade fritidsledare. Ett stort tack för att jag fick komma och skoja lite med er. Mycket värme från Gerdamotherfucker :)

Gerda i tidningen

2010-05-09T01:55:00.000-07:00

Hej hopp. Vaknade till ett sms från bästisen. "Du är i tidningen".
Arbetarbladet har gjort en stor artikel om mig efter att en av journalisterna hade hört mig prata om klimakteriet i radions P1.
Det är en märklig känsla att se sig själv i tidningen, uppslagen på två helsidor.

Men jag tycker att det blev en väldigt bra artikel och jag är oerhört rörd över vad Hans och min familj hade att säga om mig. Jag är en mycket priviligerad person som har så mycket kärlek från min familj omkring mig. Det är bra att bli påmind om det ibland.

Dock måste jag dementera en sak som står i artikeln. Det har smugit in sig ett litet fel. Det står att man kan se Gerda uppträda allt som oftast på Å-krogen. Men det stämmer ju inte längre. GASTAS nya ställe sedan nyår heter restaurang GW Bistro och Bar och det är där man kan se mig uppträda när jag kör på GASTA-kvällar.
Länken till Arbetarblade och den fina artikeln får ni här:http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.2014357-gerda-tar-udden-av-klimakteriet

Nu kan man köpa biljetter

2010-05-09T01:46:00.000-07:00

Nu kan man köpa biljetter till mitt framträdande på Kvinnojouren den 21 maj.

Tre tuffa brudar från 60, 80 och 90-talet

Nour El-Refai är headliner

Gerda Bylund support

Anna Söderlind är MC.

Gå in på http://www.spegelngavle.se/kalender.htm

och beställ biljetter.

180 :-/styck

Det kommer att bli en magisk kväll :)

Välkomna

Flyttfåglar

2010-05-08T02:56:00.000-07:00

Så börjar hon då bli flygfärdig den äldste. Det känns som om det var i förrgår som vi satt där på BB och tittade ner på det formidabla underverket i plastlådan och drömde om hur framtiden skulle bli.
Cissiboy blev ungefär tusen gånger bättre än vad jag någonsin hade trott att en avkomma efter mig skulle bli. (Mr L däremot trodde inget annat än att hans gener skulle bli just genialiska).

Nu är det bara månaden kvar till studenten. Dagis, grundskola och gymnasium är avklarade. Vuxenlivet knackar på. Mammor känner lite ångest och mycket stolthet.
I förrgår fick hon reda på att hon har kommit med som volontär inom Svenska kyrkan. Av 60 sökande valde man ut 20 volontärer i Sverige. Cissiboy blev en av dem.
Som det ser ut just nu så blir det Huddinge utanför Stockholm som hon ska bo och jobba.
Hon och Mr L ska åka ner och hälsa på församlingen och se hur det ser ut där nere i Huddinge.
Spännande tider stundar.

Syrran har redan börjat mäta upp det gröna rummet och funderat på tapeter och möblering. Jag sneglar hungrigt efter Lossans lilla krypin. Där ska göras kontor och gästrum. Bye, bye dator i vardagsrummet!
Men först ska vi fira student. Den 11 juni sparkas hon ut från Borgarskolan klockan 11.30. Sen blir det fest och glam på altanen och under partytält innan vi packar och låter ungen pröva sina vingar.

På scen är livet lite bättre

2010-05-08T02:37:00.000-07:00

I går var det företagsgig på GW med GASTA och Erik Löwenthal och Thomas Oredsson.
En berusad och kankse inte helt uppmärksam publik skulle roas.
Men det var bara att kavla upp ärmarna och köra så det rök. Det gick riktigt bra och jag fick mycket beröm efteråt.
Jag hade ett litet magiskt ögonblick på scen, när jag skojade om att numera har man mest problem med ungar och amorteringar, då var det en man i publiken som suckade djupt och helt spontant sa "Jaaa, fy faen". Det kom sannerligen från hjärtat och skratten ville aldrig sluta.

Det är en sån här stökig kväll som man ser vem som är kungen av stand up. Thomas Oredsson gick upp på scen sist av alla, när publiken var ordentligt i gasen och han fullkomligt ägde stället. Lugn som en filbunke levererade han som bara en mästare kan göra. Respekt där.
Man har mycket att lära av herr Oredsson.

Att vara mamma till en skribent

2010-04-30T05:10:00.000-07:00

Dottern, den snart nybakade studenten, skrev om mor sin i Arbetarbladet i torsdags (29/4) Rubriken löd "Att vara dotter till en komiker" . Kanske kan hon locka fler barn till komiker och starta en stödgrupp. "Vi som skäms varje gång en förälder öppnar munnen"-gänget göre sig icke besvär. Här får bara de riktigt utsatta vara med.
Barnen till komikerna.
Läs den gärna på http://arbetarbladet.se/merlasning/prima/primakronika/1.1992078-dotter-till-en-komiker

Och till alla små söta sista aprilfirare har jag bara en sak att säga; Tänk på att det ska kännas kul i morgon också. Var rädda om er!
Kram

Rip rap fillibom bom bom

2010-04-27T10:42:00.000-07:00

Som det har rappats i radhuset. Herrejösses. Och inte är det the young ones som har plågat trötta gammelöron med rimmande svartmålare.
Nej nej, det är ju som vanligt Gerda motherfucker som fick en sån lysande idé om att hon skulle skriva en ny rap till Sista aprilgiget.
Som vanligt gick jag metodiskt till väga. Jag lade mig i sängen med datorn i knät och började mata mig igenom Eminem, Petter, 50 cent, Timbaktu och lite Barbara Streisand (när rimmen på bitch och hore stod mig upp i halsen).
Till slut kom Lossan hem och plockade fram Eminems "Without me". Den fick det bli som förlaga. Först nötte jag in beatet. Sen "chorus". Kopierade texten till word och skrev min text bredvid för att få rätt rytm på meningarna.
Hitade oändliga mängder rim på ordet "normal". Nu har jag spelat in det hela på mobilen och lyssnar om och om igen på min egen röst för att lära mig orden utantill och för att få till rätt rytm .
Andra kvinnor i min ålder städar, lagr mat och plockar undan julpyntet så här dags på året.
Jag lägger ner 25 timmar på att skriva en rap på 1,04 min.
Och jag har skitkul hela tiden.

So listen
Sjömanskyrkan, Musikens hus på sista april. Typ klockan 20.00 och framåt. Johan Ranner från Ballar av stål kommer också. Han är skitrolig.
Sen ska Nordman sjunga. Det känns skönt, då blir det fler än jag som inte kan sjunga denna kväll.
Jag ska inte skoja om det. Törs inte. Är en fegis. En rappande fegis dock.
Och Nordman kan visst sjunga. Det låter bara lite annorlunda. Som jag då, som rappar lite medelålders vitt så att säga.
Få se om jag törs köra "pundardansen".
Den äger!

Svärdsjö here I come

2010-04-14T11:12:00.000-07:00

Det ringde en kvinna och bokade mig för ett gig i Svärdsjö på en camping. Helt underbart! Hon hade fått mig rekommenderad och hade letat reda på mig på nätet.
Så nu är man världsberömd eller nåja, i alla fall lite berömd i Dalarna.
5 juni bär det iväg.

Den 11 juni tar Cissiboy studenten. Jag började samla recept till buffén i januari, i går ringde jag ICA och beställde "Exotisk planka". Massor av mat, frukt och ost på en ekplanka. Bara att hämta och ställa fram.
Skönt när man inser sina begränsningar och accepterar dem.
Så nu kära släktingar så finns det mat till alla! Ätbar mat och inte det där andra som jag brukar laga till :)

I väntan på uppståndelsen

2010-04-04T04:35:00.000-07:00

I köket väntar gårdagens rester på Mr L:s uppståndelse. Enligt säkra källor gick han och lade sig klockan sex i morse så uppståndelsen lär dröja.
Kareokeekungen, Systerdotter 1 och de två avkommorna var på besök igår. Mången sillbit och ägghalva slank ner tillsammans med snaps och lämpliga visor. Sen blev det romprovning och ABBA-singstar. Det visade sig att Fredde är en jäkel på att humma i rätt tonart och därför spöade han skiten ur gammelmoster som på äkta lutherskt vis försökte sjunga texten och pricka in alla tonartshöjningar. We are the super trouper ... lalala ....ehhhh ....hmhmhm lät det oftast och intet öga var torrt.
Sen skulle vi försöka oss på lite hederlig gammal kareokee. Nyaste melodiestivalen lockade. Jag paxade Manboy framför nosen på Mr L( han blir lite trög av rom), så han fick hålla till godo med Hum hum hum som en ljum inte så dum roum roum.
Tyvärr fick vi inte igång kareokeemaskinen. Inte ens Cissiboy med sin genialitet när det gäller kopplingar av elektriska apparater fick till det.
Så istället för att i ytterligare några timmar få en chans att plåga grannarna, så fick det bli gammalt hederligt sällskapsspel.
Geni plockades fram och återigen förnedrades vi samtliga av Cissiboy. Fotografiskt minne borde vara förbjudet när man spelar spel som går ut på att man ska minnas en massa information.
Det forografiska minnet fnös högt och talade om att hon hade kompisar vars småsyskon hade mer allmänbildning än vi, hennes eget kött och blod.
Trots dessa nederlag i spelvärlden var kvällen väldigt lyckad och trevlig. Nu ser vi fram emot sommaren och Limön. Systerdotter 1 har t o m lovat mig luft i gummimadrassen i år. Det är kärlek det :)
Mr L längtade så fötvivlat efter sommaren igår så han skottade altanen, plockade fram hammockdynorna och slog sig ner. Ett säkert vårteckan vill jag lova. Det finns hopp!

Storbilds-spegel

2010-03-30T10:01:00.000-07:00

Före Carolafläkten
Efter Carolafläkten

Köpte mig en spegel med förstoringseffekt idag. Stadig och bra ska den stå där på bordet så jag kan spegla mina ögon när jag ska försöka få i linserna.
Märkte snabbt att mitt ansikte har passerat bäst före datum för storbilds-spegel.
Rynkor lämpar sig icke i förstorat format.
Nu ska jag köpa en Carolafläkt som ska få stå på när spegeln måste användas.
Det är 208 dagar kvar till the big five zero.
Spegeln ska tonas i en klädsam solbrun färg.
Förnekelse är en dygd!

Den underbare Mr Järvheden har skrivit snälla saker om GASTA och dess eminenta komiker (moi, Ahlgren och Lingden) på sin blogg. Läs och njut på http://www.jarvheden.com/bloggen/kolmorkt-gig-pa-earth-hour/

Nu ska jag ut och promenera i motvind.

Schitzo Gerda

2010-03-29T14:38:00.000-07:00

Fick ett mejl idag från en av mina chefer. Han vidarebefodrade ett annat mejl som han hade fått. I det stod det;
"Vet du hur jag får tag på stå upp Gerda?"
Så nu är jag stå upp Gerda med hela jobbet. Och min chef är min manager och kollegan som såg mig i lördags frågade hur många personligheter som det bor där inne skallen.
Många, kan jag härmed tala om. Och inte är de sams heller.
Tro jag det att Mr L ser lite trött ut ibland. Som ska tampas med hela ligan som bor där i stå upp Gerdan.

Inte fick jag i linshelvetet i morse heller. Varken jag eller någon av de andra stollarna kunda fippla in den lilla geleklutten i ögat.
Bestämde mig för att ta en tur till Dollarstore efter jobbet för att köpa en bra spegel med förstorande effekt. Glömde sen vad det var jag skulle köpa på Dollarstore, kom åter på det på duracellkaninen Ankis Friskispass.
Mitt i Lady Gagadansen flimrade det förbi.
Spegel, jag skulle ju köpa en spegel.
Så spegel, spegel på väggen där säg nu vem i hela friden i dag jag är. Är jag modern så mild men trött eller hustrun lite avdankad och nött. Eller är jag assistenten som hyssjar elevers vilda vrål eller skymtar vi den galna som borde tvätta munnen med tvål.
Ack säg mig mirror mirror on the wall hur många karaktärer tror du Mr L tål?
Eller är det så att just han den äkta varan får?

Peace poetrylovers

Succé på Spegeln

2010-03-28T14:30:00.000-07:00

Gårdagens gig med Thomas Järvheden blev succé.

Efter en vecka med pressreleaser, GASTA-kväll på GW, affichering på varje ledig fläck i stan och antagligen ett nytt personbästa i arbetstid så var det då äntligen dags för GASTAS första större evenemang, Thomas Järvheden på Spegeln.

Jag, Johan Lingdén och Stephan Ahlgren fick den stora äran att köra sju minuter var som uppvärmning till Thomas. Hans Carstensen hälsade alla välkomna och presenterade GASTA sen var det min tur.

Det var lite nervöst att gå in och ställa sig vid micken och blicka ut över den välfyllda salongen på Spegeln. Men det var en glad och varmhjärtad publik som svarade på allt tok jag hivade ut. Slutklämmen på mina sju minuter blev helt magiska. folk skrattade och applåderade och fyllde mig med så mycket glädje så det kommer att sitta i i flera dagar.

Både Johan och Stephan skötte sig finfint och fick mycket skratt. Speciellt Stephan fick damerna att tindra lite extra med ögonen när han berättade att han föredrar äldre kvinnor.

Thomas Järvheden var fullständigt lysande. Lugn och trygg uppträdde han i dryga timmen

Han gav oss alla en spirande hissfobi och gjorde en imitation av Torsten Flink som fick mig att ramla ur stolen av skratt.

Killen bredvid mig i salongen skrattade så han grät.

Arbetarbladet gav hans show fyra prickar och till och med mitt namn nämndes i recensionen. Wow! http://arbetarbladet.se/noje/recensioner/pascen/1.1918557-jarvheden-bjod-pa-skrattfest

Ett stort tack till Christer och Marcus på Spegeln. Vilka proffs ni är.

I höst kommer Thomas till Gävle teater med sin nya show då MÅSTE ni passa på och gå och se honom.

Nu ser jag fram emot en hel vecka utan gig eller extra arbete. Jag ska fira påsk och vara med familjen. Det ska bli så skönt.

Det finns biljetter kvar ...till Thomas Järvheden!

2010-03-23T11:50:00.000-07:00

Skynda, skynda att beställa biljetter till Thomas Järvheden på Spegeln i Gävle den 27 mars 2010, klockan 20.00. Insläpp från 19.00.

Vem vet när han kommer till Gävle nästa gång.

Herregud, killen kan sjunga, han kan stå uppa, han kan säkert mycket mycket mer som vi inte har fått se ännu och allt detta till det löjligt låga priset av 200 riksdaler.

Efteråt är det bara runt hörnet till Gävles nöjesetablissemang, dit ni kan dra efteråt med kroppen full av energi och skratt efter en höjdarkväll med mannen med gitarren.

Tvekar du fortfarande?

Gå då in på hans hemsida och låt dig hänföras av detta komiska geni.

http://www.jarvheden.com/

Biljetter finnes på http://www.webbiljett.se/ eller titta in på http://www.spegelngavle.se/ och läs om Järvheden och annat skoj som bjuds under våren.

Vi ses på lördag. Mycket välkomna ska ni vara.

Nattsudd

2010-03-21T16:10:00.000-07:00

Det är natt. Mörkt över nysnön och tyst i varje vrå. Hade jag något vett så skulle jag sova nu. Men just vettet har ju fattats mig många gånger.
I morgon är det måndag. Veckan kommer att bli händelserik med GASTA på GW med Cilla Domstad och Marcus Palm på onsdag. www.gastacomedy.se
Och Tomas Järvheden på Spegeln på lördag 27/3. Hoppas biljetterna går åt, han förtjänar stor publik den gode Järvheden. www.spegelngavle.se
På tisdag ska jag göra ett nytt försök med linsprovningen. Allt gick ju bra sist tills jag skulle plocka ut eländet.
De satt som berg. Skrap, skrap, skrap med fingret och så ett litet nyp med pekfinger och tumme.
Ingen jäkla lins följde med ut. Det visade sig att mitt pincettgrepp var ur funktion.
Till slut fick optikermänniskan pilla bort den lilla geleklutten.

Nu är klockan halv ett och jag ser snart i kors. I morgon kommer jag att vara som en våt trasa.
Godnatt på er.

Radioprat på tisdag den 16 mars

2010-03-15T09:18:00.000-07:00

Hej hopp
I morgon sänds programmet "Kropp och Själ" på radions P1 mellan klockan 10 - 11. Där kommer jag och Mr L att medverka och prata om klimakteriet.
Hur kommer då det säg, kanske ni undrar.
Jo, för några veckor sedan ringde en journalist vid namn Helene Almqvist till mig. Hon hade googlat om klimakteriet och hittat min blogg och konstaterat att här har vi en kvinna i sina bästa klimakterieår.
Hon ringde och förklarade att hon skulle göra ett radioprogram om klimakteriet och hon undrade om min man ville vara med och prata om hur det är att leva med en kvinna mitt i svallningarna.
Om han ville. Man kunde höra hans "REVENGE" långt ut över betongen. Som tur var fick jag också vara med på et hörn och skoja lite om "the övergångsålder".

Och imorgon är det alltså dags för sändning. Missa inte.

I morse slog jag på tv:n och kollade lite på "Vakna med the voice" på femman. Och vem dök inte upp där intervjuandes en massa kändisar om inte David Druid.
Så är det i stå upp-branchen, David Druid får i stå och frottera sig med kändiseliten, jag får prata svallningar och torra slemhinnor i radio.
Men vem påstod att livet var rättvist.

Tomas Järvheden Spegeln

2010-03-14T13:33:00.000-07:00

GASTA BJUDER IN TILL EN HELKVÄLL MED
TOMAS JÄRVHEDEN
PÅ
SPEGELN I GÄVLE
LÖRDAGEN DEN 27 MARS 2010
PRIS: 225 :-
KÖP BILJETT PÅ WWW.WEBBILJETT.SE
ELLER PÅ
TURISTBYRÅN, DROTTNINGATAN 22 GÄVLE.

GÅ IN PÅ TOMAS HEMSIDA OCH KOLLA IN VEM HAN ÄR;
http://www.jarvheden.com/
ELLER
GÅ IN PÅ SPEGELNS HEMSIDA OCH LÄS;
http://www.spegelngavle.se

SKYNDA ATT KÖP BILJETTER MEDAN DET FINNS NÅGRA KVAR.
MISSA INTE DENNE FANTASTISKE ARTIST OCH KOMIKER

VÄLKOMNA DEN 27 MARS

Det blev ju bra det här

2010-03-13T14:23:00.000-08:00

En intensiv vecka är till enda. Hela veckan har ägnats åt skrivande, repandes och framförande av stå upp.
Först var jag MC på GASTA i onsdags. Med lite nya försök till roligheter lotsade jag våra komiker genom kvällen. Det blev en sån där magisk kväll som ger en adrenalinpåslag i dagar.
Publiken var på sitt bästa humör och mtt i lokalen satt ett gäng lite lagom vinglada damer och fnissade åt precis allt vi slängde till dem. Alla komiker var jättenöjda efter sina gig.
Jag var också riktigt nöjd och fick massor av beröm. Mest nöjd var jag över att jag vågade mig ut bland publiken och stöka runt lite.

I kväll har jag varit toastmaster/stå uppare på en fest för frisörer. Skitkul! Jag har aldrig uppträtt för så snygga människor. Jag skojade om allt mellan himmel och jord, sjöng och delade ut priser.
Börjar mer och mer inse att jag nog valde fel branch när jag valde yrke där i början av forntiden. Nöjd åkte jag hem i halv nio-snåret med väskan full av hårproduktsprover. Frisörerna partajar nog fortfarande.

Väl hemma fick jag se lilla vibratofian Anna ta hem segern i melodifestivalen. Jag gillar den låten, men är kanske lite tveksam om den håller hela vägen borta i euroland. Men visst är det lustigt hur vi ena året skickar en lång valkyria som sjunger opera och året efter väljer vi en liten tetta i vippkjol och converse som sjunger med bastoner och supervibrato.
Personligen hade jag Peter Jöback som favorit. Men som alla som känner mig säger, jag har alltid Peter Jöback som favorit. Hans senaste CD som är inspelad i Woodstock (jag har bott där på 80-talet) är nästan sönderspelad.

Och på konserthuset fick Jonas Gardell uppträda utan lilla mig på rad 6. Det här är första gången på 20 år som jag missar hans show. Sorgligt men sant.
Jag hoppas han kommer att göra några extraföreställningar. Jag älskar att se honom live.

I morgon ska jag åka och kolla på kök tillsammans med Mr L. Bollen är i rullning.

GASTA Onsdag 10 mars kommer att bli en höjdare ...

2010-03-09T07:46:00.000-08:00

Det är en hektisk vecka för lilla mig.

I morgon är jag MC på GW Bistro och Bar. Jag ska lotsa bland annat Marika Carlsson, Ola Söderholm och Elina Du Reiz genom kvällens skrattsalvor. Det börjar 19.30 och som vanligt ska jag jobba kommunen fram till 16.30.

Sen har jag tre timmar på mig att transformeras från Ingegärd biblioteksassistent till Gerda Motherfucker, er G.spot i etern.

Det gäller att hålla isär personligheterna så man inte börjar prata om vaginalfärg bakom disken i bibblan. Vill ni veta mer om infärgning av de nedre regionerna så får ni pallra er ner till GW på onsdag.

På lördag ska jag uppträda på en stor fest. Jag ska vara lite ståupp/toastmaster och det kommer att bli skitkul. Ser verkligen fram emot det.

Allt detta innebär att jag har skrivit lite nytt material och repar, repar, repar. I huvudet formas och slipas punchlines och timing.

Man blir lite urlakad efter en sådan vecka. Då drömmer jag om den fantastiska Andalusiska trädgården som de hade byggt upp på bokmässan. Visst är den fantastisk, denna vrå av lugn. När det kokar i hjärnan flyr jag till min mentala Andalusiska trädgård och drömmer om sommaren.

Frid

Refuserad ...igen

2010-03-04T10:53:00.000-08:00

Jaha, ännu ett tjockt kuvert i brevlådan. Snällt av dem att skicka tilbaka manuset i alla fall. Det gör verkligen inte alla förlag.
Om det inte räcker med att ha kommit fyra i Bok SM och blivit läst på nätet av hundratals, tusentals, vad vet jag.
Att ha många, många unga människor som säger att det är det bästa det läst ..., om inte det räcker för att bli utgiven, då vet inte jag.
Kanske är det åldern ...
Kanske är det Jantelagen ....

Nu tänker jag ge ut den själv, för jag vill ha åtminstone ha en egen kopia i bokhyllan.
I mitt nästa liv ska jag försöka bli något enklare än författare, som kärnfysiker eller diplomat i mellanöstern.

Men ger upp, det gör jag aldrig.

Kom till GASTA på GW på onsdag den 10 mars och trösta mig. Jag ska vara MC och behöver testa nytt material på en tålmodig publik.
Vi börjar 19.30 och har Marika Carlsson som headliner. Hon är grymt rolig!

Gå in på www.gastacomedy.se och läs mera

Och ni glömmer väl inte att köpa biljetter till Tomas Järvheden. Ja jag tjatar, men han är för bra för att missas. Det kostar bara 200:- . Rena stölden!
Köp biljetter här: www.webbiljett.se
Eller gå in på: www.spegelngavle.se och klicka på "kalendarium" och skrolla er sedan ner till Tomas Järvheden.

Fridens liljor, humorlovers :)

1500 kronor oral stöld

2010-03-03T01:23:00.000-08:00

Mina små grå amalgamklutar i munnen börjar ge vika, en efter en.
Sjuttiotalets iver att knöla ner gift i käften på barn pressar mig sakta men säkert mot en personlig konkurs.
I går lagade jag ännu en fyllning som kom ut med en bullbit. Jag åt inte ens Japp eller mandel som det var förra gången, utan en mjuk sketen bullbit.
Tandläkaren fyllde som vanligt det trånga utrymmet mellan mina stackars tänder med kilar och små plåtbitar.
"Känns det bra".
"Hrrrghhhtjlaschfgghhhrrr"
"Jag tolkar det som ett ja".
och så fortsatte hon tortyren.
Bra betalt tog hon också.
En halvtimmes oralt kostar numera 1500:- hos tandläkaren.
Hurra!

GASTA presenterar Tomas Järvheden på Spegeln

2010-02-26T06:51:00.000-08:00

MISSA INTE DENNA FANTASTISKA KVÄLL. DET KOMMER ATT BLI VÄLDIGT, VÄLDIGT ROLIGT. JAG SVÄR!

Lördag 27 Mars
Gasta presenterar:Tomas Järvheden
Insläpp: 19.00Konsertstart 20.00 Biljetter 200kr + service
Köp biljett här: https://event.webbiljett.se/spegelngavle/step/chooseEvent_Sorting.aspx
För er som ej har möjlighet att boka webbiljett så kan ni köpa på Turistbyrån Drottninggatan 22

Thomas Järvheden har en unik mix av standup och musik. Han har en klockren humor där han bygger upp sköna världar och blir direkt kompis med publiken. En stockholmskomiker utan divalater.
Thomas har haft sitt egna humorprogram StåUpp i SVT. I somras var han programledare för Victoriadagen.
Han har tidigare setts i ett otal andra TV-program t.ex.har han medverkat i Stockholm Live, i Robins, i Doobidoo, i Inför Eurovision song contest, Sing-a-long, Musikmaskinen, Konferencier på Rix FM-festivalen i 17 städer, valts till Årets manlige komiker 2004, släppt skivan 10 låtar och kom 2009 ut med live-DVDn Seriöst roligt.

I våras 2009, var Thomas programledare för Grillad SVT.
I höstas såg ni honom i humorprogram som Comedy Fight Club TV3,där han kom ut som vinnare av hela tävlingen.Mer info:
www.gastacomedy.se
www.jarvheden.com

Och de nominerade är ...

2010-02-21T12:57:00.000-08:00

Jag har blivit nominerad till detta fina bloggpris. Den som har nominerat mig är min vän Yvonne med sin underbara blogg på: http://ametrin.wordpress.com/
Ett stort tack till Dig YO!

Nu ska jag tydligen berätta sju saker om mig själv. Hm, vad ska jag börja med?
1. Jag var så dålig på matte i skolan, så min far, som frivilligt läste matematik på Hermodskurser (bara för att han tyckte det var roligt) var helt övertygad om att jag hade blivit bortbytt på BB.

2. Jag älskar att sjunga. Hade mina röstresurser bara varit lite mer åt Celine Dion-hållet istället för åt kareokeeHulda på finlandsfärjan-hållet så hade jag lätt blivit sångerska. Gärna en rockbrutta med mycket kräm i rösten.

3. Är inte speciellt förtjust i hundar. Klarar inte av att de är så på hela tiden. Som Lossan säger: Hundar är lite som fulla killar, först vill de in med nosen i skrevet på en, sen försöker de jucka mot ens ben. När man sen har gett dem en pungspark så att de ska hålla sig på sin kant, då sitter de där och tokstirrar med valpögon och dreglar en stund innan de vänder sig om och spyr på mattan.

4. Tycker mycket om att äta mat, inte lika förtjust i själva tillagningen. Kan längta till det enklare åttiotalet när middagsbjudningar gick ut på att man bjöd på chips och alla tog med sig egen sprit.

5. Missar aldrig ett avsnitt av "So you think you can dance". Beundrar alla som har kroppskontroll. Själv har jag bara väldigt mycket kropp och kontrollbehov.

6. Har bantat med viktväktarna minst 4 gånger. Har sammanlagt gått upp 15 kg i vikt efter dessa dietperioder.

7. Har frågat expediten i en damklädesaffär var transvestitavdelningen låg när jag surnade till över att de inte hade byxor som räckte ända ner till fötterna på mig lilla mig. (182 cm över havet and still growing)

Och nu till mina sju nomineringar:
http://callmeklacken.blogspot.com/ underbar, knasig och iakttagande av vår samtid. Väldigt hemlig. Vem döljer sig bakom Klacken?
http://cilladomstad.blogspot.com/ Cilla Domstad, komikerkollega som har en liten annorlunda syn på saker. Jätterolig, jätteallvarlig och alltid bra.
http://sara.kipara.se/ Sara Lövestams blogg. Sara har skrivit boken "Udda" och vann med den Bok-SM. Hon är en utmärkt skribent och hennes blogg är väldigt, väldigt bra. Hon får en att tänka.
http://kentgary.blogspot.com/ Käre, käre Gary G. Började blogga för att dottern skulle få läsa om vad hundarna har för sig. Har visat sig vara en riktig stjärna på blogghimlen. Skriver inte ofta, men mycket underhållande.
http://suragronaapplen.blogspot.com Vi har jobbat ihop innan hon for till Norrlandseländet för att plugga. Malin är min youtube-tipsare, frågevisare och vän. Ser på saker lite annorlunda och blir oförskämt snygg på bild.
http://www.amelia.se/blogg/karin-adelskold/ Här har vi Karin Adelsköld. En mycket rolig stå-uppare med många strängar på sin lyra. Har även teknikbloggen för tjejer :
http://www.lillagumman.se/ Hon får en nominering för den också, för den är så himla bra.

Här hade jag ju velat hylla Yvonnes blogg, men hon nominerade ju mig, så sorry. Men som den anarkist jag nu ibland låtsas vara så hyllar jag henne i alla fall. Ha!

Med utmärkelsen följer vissa regler och dessa är:
- Thank the person who nominated you for this award.
- Copy the award and place it on your blog.
- Link to the person who nominated you for this award.
- Tell us seven interesting things about yourself.
- Nominate seven bloggers.
- Post links to the seven bloggers you nominate.

Såja då var det klart. Och klockan har hunnit bli 23.00 och alla ideér om att gå och sova tidigt sket sig som vanligt. Men det gör inget, för det var ju roligt det här.

Happy istid på er och må ryggskotten hålla sig borta även över nästa snöstorm.

Hur många bevis behöver vi för att förstå att våra dagar är räknade?

2010-02-21T10:10:00.000-08:00

Istiden är nära! Butikerna plundras på långkalsonger och världens ledare ser maktlösa på.

Helgen har bjudit på snöstormar och drivis som vi inte har sett maken till sedan krigsvintern -42. Men låt oss backa tiden till i torsdags.

Efter att ha konstaterat att relaxa i hammocken inte var någon bra idé så packade Mr L bilen full med ungar, motvillig fru och Kareokeekungens takbox full med skidor och brädor av allehanda slag och styrde kosan mot Hassela.

Förra årets succé med solsken och skidåkning skulle upprepas. Och nog blev det skidåkning allt ..., på TV. OS i Vancover bjöd på sol och guldmedaljer, slalombacken i Hassela bjöd på 19 minus och snålblåst.

Först gav Lossan upp. Snowboarden erbjöds att stoppas upp någonstans efter att varje muskel i kroppen bjöd på motstånd och kinderna började anta ett blåaktigt skimmer efter att i timmar ha blivit utsatta för små nedfallande isbitar. Som tur var hade mor i stugan laddat det mobila bredbandet med en veckas surf så partyprinsessan åtminstone kunde hålla kontakt med civilisationen där ute i skogen. Thank you, Comviq!

Jag hade tagit med mig gångstavarna för att kunna ta många långa stärkande promenader i det vackra landskapet. (Jag är en stark motståndare till all slags skidåkning. Finner det mycket onaturligt att ägna min tid åt att först släpas upp på ett berg, för att sedan åka ner igen med fara för mitt och andras liv.)

Det blev EN!stärkande promenad under hela weekenden. Under denna enda powerwalk gick jag runt bland alla husvagnar som står uppställda där i Hassela. Funderade en hel del över varför man väljer att bo i husvagn på vintern. Kolla istapparna på bilden här bredvid. Som en scen ur filmen "The day after tomorow". Ni vet scenen där hela nordamerika fryser till is på några minuter och Dennis Quade kämpar för att hämta sin son som eldar böcker i ett bibliotek i New York. Hysteriskt rolig film där denna husvagn hade platsat alla dagar på året.

Husvagnsfantasterna i Hassela nöjer sig inte bara med själva husvagnen. De bygger även små hus till sina vagnar. Små söta hus med förstukvist och snickarglädje. Denna bild har jag tagit med fara för mitt eget liv, för hela anläggningen vaktas av Byalaget (Hasselas svar på Hells Angels). Det var inte glada miner bakom gardinerna i husvagnarna när jag smög omkring (iförd röd toppluva och gångstavar, kända tecken på att en ur ryska maffian är ute och kollar in vad som skall stjälas och skeppas över till Estland).

Jag skyndade snabbt därifrån innan någon av gubbsen fick för sig att gå ut och slå en dalskida i baknacken på mig.

Och snön den föll och föll och föll ...

Det blev en spännande hemfärd genom vinterlandskap. Med Muse i CD-spelaren och snörök på framrutan kändes det som om vi var med i en film av Stephen King.

Ni vet en sån film när hjälten kommer körande genom dimman, musiken är ödesmättad och i dikena står det kraschade bilar och när de väl kör in i staden så är den öde och tom så när som på ....

svärmor. Hon satt i godan ro med tv:n på, på högsta volym, totalt insnöad och helt oberörd över att hon var den siste kvar ....

Herregud, jag måste sluta se på vissa filmer.

Happy istid på er och må fjärrvärmen hålla oss varma ett tag till.

Melodifestivalen is the shit

2010-02-13T14:19:00.000-08:00

Men vilken stämning, vilket underbart spektakel av glitter och glamour. Jag ääääälskar melodifestivalen. Missar aldrig en delfinal, älskar att hata att fel låt vann. SMS:ar alltid för en liten förmögenhet för att heja fram min favvo i finalen. och i kväll har jag sett det hela live! Nejmen så fantastiskt roligt det var. Musiken, showen, scenen och DIREKTSÄNDNING. Gud så spännande. Jag är dock lite sur över att det bara var parkettplatserna som fick påsar med flaggor och ballonger. Och då ska vi inte ens prata om hur sur Mr L var. Ingen rosa ballong eller lila flagga att vifta med, herregud vad är det då för vits, väste han och tröståt sig genom gratisproverna med nachochips och chokladbollar.
Men inget kunde få mig ur balans, denna glitter och glamourkväll. Tänk så mycket roligare detta är än t ex skidskytte som vi då ägnade resten av kvällen åt, efter att vi hade kommit tillbaka till verkligheten i radhuset.
Innan showen började på Göransson Arena kunde man mingla runt och köpa snask och inmundiga lite smygreklam. Bland annat K-Rauta hade krupit fram bakom sjutums plankorna och klickgolven och bjöd på musiktävling. Det hela gick ut på att man skulle lyssna på ett antal låtar och så snabbt som möjligt passa ihop låten med en viss färg. Mr L knuffade fram mig och vips så stod jag där och tryckte för glatta livet. K-Rautapojken var så söt så bara han var värd ansträngningen. Jag blev nog lite till mig i trasorna där över den unga fägringen, så jag prickade in nästan alla rätt på ny segertid. De hade ALDRIG haft någon som hade tagit rätt färger så fort. Så jag vann 500:- i presentkort på K-Rauta. Det visade sig att jag måste köpa färg för pengarna så nu suckar Mr L djupt när det börjar sjunka in att han snart står med en roller i handen i ett badrum nära sig själv.
Från scenen sjöng Andreas och Erik sig till välförtjänta segrar. Korta pojkar med snedbena och valpögon är det som gällde för kvällen. Ännu ett bevis på att småflickor är ack så mycket snabbare med SMS:tummen när det gäller. De gossar som gillade damerna i underkläder hade väl annat för sig än att SMS:a.
Kalle Moreus passar kanske också in i kortakillarfacket ..., fast utan snedbena då. Men han får extra cred för elgitarren med kurbitsmålning på.
Personligen gillade jag Dogge med orkester. Det var lite zigenarbröllop över det hela och just sån musik gör mig väldigt glad och sugen på fest. Plus att jag har fått för mig att Dogge är en kul kille. Helt grundat på absolut ingenting.
Hur som haver, kvällen blev fantastiskt lyckad och underbar.

Sen vill jag bara skicka lite kärlek till min släkting som har det ordentligt tufft just nu. Om det finns en högre makt så vill jag bara säga en sak till den, Det räcker nu!

Peace, glitter och glamour till folket. Fridens liljor